Dagen gryr när den sju meter långa fiskebåten Viggen långsamt puttrar ut från kajen i Herrvik. Ombord finns, förutom åtta kilometer fiskenät, Thorgrim Christiansson och Per Olsson. De ska lägga ut garn för piggvar och plocka upp flundror. Per får göra det enformiga "skitgörat", att lägga ut kilometer efter kilometer med garn. Blåmusslor och småsten yr när nätet lämnar båten för att sjunka mot botten.
Thorgrim har yrket efter sin far och har själv livnärt sig på fiske i nästan 20 år. I hans händer, slitna och artrosdrabbade, sitter gammal kunskap.
– Det är väl ett av världens äldsta yrken, konstaterar han medan han styr Viggen norrut längs kusten.
Jo, de äldsta fiskelägena på Gotland har funnits sedan vikingatiden och fiske har bedrivits betydligt längre än så. När Thorgrim kom in i yrket fanns ett hundratal yrkesfiskare på Gotland, sedan dess har antalet minskat kraftigt. I dag finns bara 18 fiskare kvar på hela ön. Av dem ägnar sig några åt fiske på öppet hav och trålar efter sill och skarpsill, det är det enda som går att göra på vinterhalvåret. Resten fiskar som fritids- eller deltidssyssla på sommaren. I de flesta hamnar och fiskelägen finns inga aktiva fiskare alls.
Per och Thorgrim började fiska tillsammans när de var runt tolv år gamla. Då la de flundregarn från en liten roddbåt. Några år senare blev fisket deras yrke.
– Vi började med att fiska lax med garn, men sen blev det förbjudet. Sen gick vi över till krokfiske, men det blev också förbjudet. Sen kom sälen och till slut torskstoppet, säger Thorgrim.
Torskstoppet, när kvoten sjönk till noll, blev också slutet för heltidsfisket för hans del. Det fanns helt enkelt inget kvar att fiska på vintern, annat än att tråla efter strömming och skarpsill. Thorgrim hade nyss investerat i en ny, stor fiskebåt. Den står nu oanvänd i Blekinge och Thorgrim har startat byggfirma i stället. De båda fiskarna närmar sig 40 och är på sätt och vis tillbaka där de började – återigen fiskar de flundra och piggvar från en liten båt som de köpt tillsammans.
Fiskebåten Viggen har kommit upp en bit längs kusten. Utanför Othem vittjar de flundregarnen som de lagt ut ett par dagar tidigare. Näten rullas upp på båten och Per och Thorgrim drar ut flundra efter flundra ur maskorna, som tyvärr också är fulla av sjögräs och en och annan sten.
Det här är det som återstår av fisket, knappt tre månader från midsommar till mitten eller slutet av september.
– Frågan är om det verkligen är lönt. Något är fel i huvudet om man vill hålla på med det här. Men jag skulle inte vilja sluta helt. Man har ju hållit på med det här arbetet ett tag och investerat en massa tid och pengar, säger Thorgrim Christiansson.
De som försörjer sig helt på fisket kan räknas på ena handens fingrar. Sedan stoppet för torskfiske finns inget kustnära fiske kvar under vinterhalvåret. GT har pratat med flera yrkesfiskare om problemen. Alla är överens om att yrkesfisket är utrotningshotat och det är några punkter som återkommer. Industrifisket med jättetrålare från västkusten, rovdjur som säl och skarv och de snåriga reglerna från EU och Havs- och vattenmyndigheten.
Att få en ny licens är nästan omöjligt och att få behålla den man redan har är ingen självklarhet. Marcus Olofsson i Botvaldevik, fiskare sedan nästan 30 år tillbaka, fick ingen licens för kustnära fiske. Björn Meijel i Närshamn ska upp i kammarrätten för att behålla sin licens och Sven-Ove "Busse" Nordin i Sysne fick kämpa i fyra år innan han till slut fick tillstånd att fiska med en fem meter lång plastbåt.
Thorgrim Christiansson bär på en misstro mot myndigheter och politiker och tror inte att det kustnära fisket runt Gotland har något framtid.
– De som styr verkar inte vilja ha kvar det, de undrar nog varför vi inte bara ger oss. De har sagt sedan jag började att de ska gynna det kustnära fisket, men det har inte blivit bättre.
Hur gick fisketuren då? Sju timmar efter avfärd är Viggen tillbaka i Herrvik, med strax över 100 kilo rensad flundra och fem kilo piggvar, klart för leverans till fiskbutiken i Sysne. Vid kajen möter Thorgrims 14-årige son, som själv börjat med fiske, upp för att få höra om dagens fångst.
– Det är kul, jag skulle gärna vilja att han började också. Men det ser ju inte så ljust ut, säger Thorgrim.