Som följd av bränderna i Kanada, var staden New York fylld av rök, i staden befinner sig också 34-åriga Amanda Erixon för att sätta upp Ronja Rövardotter på originalspråk. Den annars så levande staden var nästintill tom, när rekommendationerna om att folket skulle hålla sig inomhus kom. I samma veva var det fullt ös med repetitioner för Amanda och hennes team bakom pjäsen, inför den kommande premiären.
– Vi har kunnat fortsätta repetera eftersom att vi har varit inomhus, men det har ju varit lite speciellt. Man har fått ha på sig munskydd och en del föreställningar ställdes in, säger Amanda Erixon.
Föreställningen är inte den första i hennes långa karriär inom musik och teater. Ett av hennes allra första framträdanden gjordes i Tiljans talanger i Visby, 2003, när Amanda var 15 år gammal. Där fick hon tävlingens hederspris för sitt framträdande med Bette Midlers låt "The wind beneath my wings".
Hennes familj har hus i Östergarn, där de även befann sig när hennes föräldrar var gravida med henne, vilket ledde till att Amanda även föddes på lasarettet i Visby.
– De hann inte hem till Stockholm innan. Sedan dess har jag varit sommargotlänning och jag minns hur vi varje sommar åkte dit när skolan slutade och stannade tills att höstterminen började igen.
Efter en rad utbildningar och arbeten i huvudstaden och som showartist på ett all inclusive hotell i Turkiet, bestämde hon sig som 27-åring för att testa vingarna i New York, där hon kom in på en teaterskola. Under åren har hon hunnit med att ha ett eget teaterbolag och varit en av medlemmarna i gospelgruppen N´Harmony i nio år. När hon flyttade till New York gick hon med i Svenska kyrkans kör. Den blev också platsen för uppsättningen av Ronja Rövardotter, då den ligger vid teaterdistriktet på Fifth Avenue.
– Jag ville utomlands, till en stor stad, där det fanns många produktioner och stor inspiration. Men det var ett ganska stort steg att välja just USA, jag minns ännu hur benen bara skakade när jag gick på flyget. Samtidigt kände jag mig redo för något nytt, säger Amanda.
Det var just medverkandet i kyrkans kör och umgänget med andra svenskar som gav henne idén om att sätta upp en pjäs utefter en Astrid Lindgren saga, på svenska.
– Jag märkte att det fanns ett stort behov hos framförallt föräldrar att deras barn ska behålla det svenska språket och lära sig om svensk kultur. Då kom jag på den här idén, den blir som ett sätt att undervisa svenska och att sprida vårt kulturarv. Dessutom såg jag att man inte hade satt upp en pjäs av Astrid Lindgren på originalspråk här i New York tidigare.
Efter att ha fått stipendium från Swea New York, ett nätverk för svenskar utomlands, kunde projektet starta.
– Jag insåg att Ronja Rövardotter är min favorit. Den är en tidlös historia, med en stark kvinnlig karaktär som står upp för vad hon tror på och är modig. Hon är en bra förebild för barn och historien innehåller många underhållande karaktärer och fin musik. Då den även utspelar sig i skogen, blir det som en annan värld att gå in i jämfört med miljön i New York.
Pjäsen innehåller de klassiska scenerna från originalversionen, men är en mer förkortad variant, efter Johan Gilles dramatisering. Den tar upp Ronjas äventyr i skogen där hon möter grådvärgar, vildvittror, skumtroll och rumpnissar och vänskapen med Birk, son till hennes fars ärkefiende, Borka.
Den klassiska scenen där både Ronja och Birk står på fel sida av Helvetesgapet, som håller Mattis rövarna och Borka rövarna isär, är självklart med.
– Det var spännande att bygga ett helvetesskap, men vi har arbetat fram det på ett minimalistiskt sätt och bland annat använt oss av tyger. Vi har lagt mest krut på kostymer och rekvisita, som är tänkta att vara så tidsenliga som möjligt.
Trots valet att göra pjäsen på svenska, lever ändå förhoppningen att den även ska locka amerikaner.
– Jag tror den kommer vara underhållande även om man inte förstår språket. För i barnversionen som vi gör, är karaktärerna väldigt förhöjda och dessutom får man ta del av all fin musik, säger Amanda.
I pjäsen axlar Amanda rollen som regissör och producent men gör även karaktären Ronja.
– Jag har ju arbetat med det här ganska länge, så producentbiten har jag kunnat göra redan innan vi började repetera. När jag regisserar går jag in i den rollen och ser mer helhetsbilden utifrån, medan när jag är Ronja går jag in i karaktären och går mer på impulser.
Just karaktären Ronja, finner Amanda många likheter med.
– När hon lämnar sitt hem för att ta sig ut till skogen, det kan jag dra paralleller till hur jag lämnade Sverige för USA. Hennes mod är något jag också kan relatera till. Även om jag var ganska rädd när jag åkte till New York, så tror jag inte att man kan vara modig om man inte också är rädd från början. Även om Ronja inte visar rädsla, tror jag hon var det.
Efter sommaren i New York, är det tänkt att Amanda ska tillbaka till Stockholm. Förhoppningsvis blir det även mer tid i sommarhuset i Östergarn.
– Jag har gjort äventyret i många år och åkt mellan Stockholm och New York. Men då jag börjat få hemlängtan till nära och kära i Sverige är tanken att jag ska ha min bas i Stockholm. Jag vill däremot fortsätta äventyret framöver och kommer ta mig an nya uppdrag i New York, det kanske blir en version till av Ronja Rövardotter, men på engelska, säger Amanda Erixon.