Ungefär halva sin tid tillbringar Calle under ytan. Han vill kallas så, Calle. Tillsammans med sitt team av dykare och fotografer har han hittat över 400 vrak i Östersjön, varav det mest kända är den svenska DC-3:a som sköts ned av en sovjetisk MiG-15 öster om Gotska Sandön i juni 1952. Och han har dykt på flertalet av dessa 400 vrak.
– För mig är dykning ett stort lugn. Det är som att meditera. Allt blir enkelt och tydligt. Sen har vi i dykgruppen en stark vilja att utforska det okända och att göra det svåra. Annars skulle det inte gå att hålla på så här länge som vi trots allt har gjort, säger Calle, som inte varit torr bakom öronen sedan den där Australienresan år 1990.
I 23 år har han dykt tillsammans med medförfattaren och undervattensfotografen, Jonas Dahm. All den enorma mängd data de samlat in under sina dykningar har hittills resulterat i två böcker, varav den senaste, "Ghost Ships – Östersjöns okända historia", är orsaken till den här intervjun.
Men berätta nu, vem är du och varför all denna dykning?
– Jag är Carl… eller Calle. Min huvudsysselsättning är att jag är lantbrukare, men min passion är havet. Att dyka och vara ute på havet. Där får jag också utlopp för mitt intresse för foto, historia och att berätta historier. Hur jag började dyka? Enkelt – jag blev lurad! På en resa i Australien 1990 efter lumpen lyckades mina goda vänner få mig att lova att jag skulle lära mig dyka. Mycket sprit och glada, trevliga människor krävdes för detta eftersom jag är rädd för vatten. Har man lovat så har man – så redan dagen efter började kursen. Jag blev snabbt biten. Lite bättre med rädslan nuförtiden – men jag gillar fortfarande inte att befinna mig vid havsytan.
Du verkar vara en upptagen man, hur får du tid till allt?
– Jag brukar raljera och säga att tid får man inte, det tar man. Men tiden räcker aldrig till för allt det som jag vill göra – så jag anpassar mig, springer efter alla saker jag gillar och försöker göra så gott just jag kan. Jag har lyckan att ha många sköna duktiga människor runt mig. Tillsammans skapar vi någon slags balans. På havet lägger jag kanske motsvarande en halvtid – både på dykning och på vår stiftelse Voice of the Ocean. Men tiden varierar mycket.
Hur länge har arbetet med boken pågått?
– Snart efter att Jonas och jag träffades för omkring 23 år sedan kom vi fram till att böcker är något vi båda brinner för. Vår första bok "Vrak i Östersjön: förlorade för världen" kom ut 2008. Sedan dess har vi jobbat med den här boken som är mer fokuserad på Jonas Dahms fantastiska fotokonst än den förra som är mer textbaserad. Vi visste tidigt att vi med den här boken ville göra vår drömbok – det vill säga den bok vi själva skulle vilja läsa. Det kanske låter självcentrerat – men det är vårt sätt att sätta ribban högt. Riktigt högt.
Vilket fynd är du mest stolt över?
– För mig personligen kommer alltid DC-3:an stå högt i mitt innersta inre. Att stå framför de fem överlevande änkorna och visa film från vraket känns fortfarande i dag som bland det viktigaste jag har gjort. Att ge dem ett litet mått av visshet efter alla år. Det är ingen lek vi håller på med – särskilt inte i detta fall där familjerna gick i över 50 år utan att veta vad som hänt. Så ingen champagne och ingen fest, utan allvar och en och annan tår över de fallna och deras familjer. Vi valde att inte dyka på vraket.
Hur var det att dyka på Hansa?
– Hansa återfanns 1988 av andra än oss. För oss i dykgruppen var Hansa länge ett vrak vi pratade om. Inte minst för att två av de andra i gruppen är från Gotland – så vi var väldigt medvetna om hur viktigt detta är för många på ön. Frågan vi ställde oss var om det var acceptabelt för oss att dyka där. Vi bestämde oss för att dyka eftersom vi anser att det är viktigt att berätta dessa historier så att vi alla bättre minns vad som hände. En annan viktig anledning är att dokumentera vraket, både för att det med tiden vittrar sönder och för att säkerställa att alla vet vad som finns kvar av fartyget.
Calles gissning är att det finns cirka 100 000 vrak i Östersjön, varav knappt 10 000 av dessa är kända. Med den här boken vill han få läsaren att uppleva det han själv känner när han dyker. Allt från historiska storskeenden till det lilla och personliga. Alla levnadsöden.