Under förra helgen gjordes en makaber upptäckt på den populära Fåröstranden Norsta Auren. Tusentals döda fiskar, främst skarpsill, hade flutit i land längs en flera hundra meter lång sträcka.
Incidenten rörde upp känslor och vållade debatt i sociala medier. GT har nu gjort en längre intervju med Gotlands länsfiskekonsulent Andreas Pettersson, för att reda ut ett och annat.
Vi börjar med själva incidenten. Enligt flera tips handlar det om en stor trålare som fått problem med en pump. Eftersom fisk pumpas upp från trålen kan sådant leda till att delar av fångsten tappas, förklarar Andreas Pettersson:
– Det händer då och då, som med all teknik. Men jag skulle inte säga att det är vanligt, då hade vi sett mer död fisk på stränderna.
Debatter om fiske blir inte sällan nationalistiska och även i detta fall florerar kommentarer om "utländska båtar".
– Jag har inte fått tag på befälhavaren på den aktuella båten än, så händelsen är inte bekräftad, men det här rör sig sannolikt om ett svenskt fartyg, säger Andreas Pettersson.
Gällande fisken på Fåröstranden blir det fåglarna som får kalasa och städa.
– Många ringer till oss när sånt här händer, samma sak när sälar flyter i land. Det är väldigt bra att allmänheten uppmärksammar oss, men vi har inget uttalat ansvar att ta hand om själva fisken, berättar länsfiskekonsulenten.
En oro för miljögifter förekom initialt i sociala medier, med hänvisning till att asätarna inte verkade ta hand om sillen på Norsta Auren.
– Men jag tror inte vi behöver åka dit och ta prover, jag har hört från Fårö att fåglarna har hittat dit nu, berättar Andreas Pettersson.
Kommentarerna efter helgen har dock främst handlat om det storskaliga fisket – ett ämne som enligt experten inte alltid diskuteras på schyssta premisser.
– Frågan är polariserad och det blir mycket smutskastning. Man får ha sin åsikt så klart, men det blir ofta enskilda fiskare som hängs ut som miljöbovar, när det i själva verket är politiska beslut som ligger bakom de här stortrålarna.
Hur då?
– EU, med Sverige som pådrivande part, ville ha en mindre fiskeflotta. Då blev det så att mellansegmentet försvann, det som finns kvar är några små båtar och så de här jättestora. Det var så här politiken ville ha det, svarar Andreas Pettersson.
Som tjänsteman är han försiktig med egna åsikter, men vissa "önskemål" uttrycks ändå:
– Forskningen borde se på om det storskaliga fisket kan göras på ett bättre sätt. Nu är det mycket fokus på enskilda företags lönsamhet. Vi borde se mer på fisken som livsmedel, på samhällsnyttan och på alla de mindre fiskesamhällen som har försvunnit.
Då har vi inte ens kommit in på miljöbiten än.
– Det brukar beskrivas som att stortrålarna dammsuger haven. Och ja, det är ju så det här fisket bedrivs. Det skulle nog kunna utredas mer, rent logiskt borde det påverka ekosystemen, menar Andreas Pettersson.
Skarpsillsbeståndet står sig. Men strömmingen blir allt mindre i storlek, vilket är illavarslande. Det tycker även de som fiskar.
– Trålarna vill faktiskt själva att kvoterna ska minska där.
Och även när det gäller den omtalade "dammsugningen" är det viktigt att prata om rätt saker.
Andreas Pettersson gör ännu ett klargörande:
– De som trålar efter just strömming och skarpsill använder flyttrål. Så alla påståenden om att havsbottnen skrapas ren och förstörs, de är inte relevanta här.