Årets extrema värmebölja har bidragit till en kraftig tillväxt av cyanobakterier, eller algblomning. Men orsaken till algblomningen är inte hettan. Boven i dramat är övergödningen av Östersjön.
– Med sol, värme och stilla väder så blir det stora ansamlingar av algblomning som flyter iland och upprör oss. Men grundproblemet är att det finns för mycket näringsämnen i Östersjön, säger Östersjöexperten Anders Alm på Världsnaturfonden, WWF.
Svalare väder och starkare vindar kan kännas efterlängtat, men skulle i nuläget bara dölja grundproblemet:
– Algerna blommar ändå, de bara syns inte i de övre vattenskikten. När bakterierna, eller de blommande algerna, sjunker till botten så förbrukas ännu mer syre och bottendöden förvärras, fortsätter Anders Alm.
Han riktar uppmärksamheten mot forskningsrapporten som i början av juli i år publicerades i Biogeosciences.
– Den visar alltså att syrebristen i Östersjön är den värsta på 1 500 år.
Det forskarna, med Sami A Jokinen i spetsen, gjort är att sammanställa data över en mycket lång period. De framhåller att uppgifter om hur syrebristen varierat under århundradena saknats, trots frågans vikt. Deras slutsatser är entydiga. I artikeln sägs att vår tids syrebrist i kustzonerna saknar motstycke – och den har orsakats av näringstillförsel orsakad av människan.
– De döda bottnarna i Östersjön motsvarar till ytan två gånger Danmark, påpekar Anders Alm. Där finns inget liv, torsk och flundra hittar ingen mat. Man talar också om vattnet vid de här bottnarna som ”ruttet vatten”.
Utsläppen av näringsämnen från avlopp och jordbruk var värst på 1990-talet. Enligt WWF har de nu minskat till 1950-talets nivå. I våras kom en rapport från Östersjöländernas samarbetsorganisationen Helcom, som också visade en minskning av utsläppen. Problemet är att belastningen redan är mycket skadlig för lång tid framöver och att ytterligare tillförsel förvärrar situationen.
– Näringsutsläppen från land, där jordbruket står för cirka femtio procent, måste minska så mycket som möjligt, säger Anders Alm.
Polen står för drygt en tredjedel av fosforutsläppen och en femtedel av kväveutsläppen. Efter EU-krav byggs reningsverk. De skulle ha varit färdiga 2015, men är försenade. Ett politiskt problem som Anders Alm pekar på är att EU:s krav är mycket lägre än Helcoms:
– Enligt EU:s regelverk behöver orter med färre än tiotusen invånare inte ha avloppsreningsverk.
Översatt till vår ö skulle det alltså betyda att hela Gotland, utom Visby, kunde släppa avloppen rätt ut i havet.