En av de som har överlevt bröstcancer är Yvonne Larsson, ordförande för bröstcancerföreningen Rosa. Nu är det sex år sedan hon fick sin diagnos, beskedet kom som en chock.
– Helt plötsligt tog livet slut, det är ju så man tänker, att cancer betyder döden, säger hon.
Knölen, som hon upptäckte då hon skulle smörja in sig med lotion efter en dusch, var stor som ett hallon. Hon fick snabbt komma till en läkare och sedan följde en lång behandling med operationer, cellgifter och strålbehandling.
– Man känner sig väldigt ensam när man får sin diagnos, säger hon.
Efter cancerbeskedet kände Yvonne Larsson att hon behövde någon att prata med och kontaktade därför bröstcancerföreningen Rosa på Gotland. Nu är hon ordförande för föreningen som firar 35-årsjubileum nästa år.
– Ett av budskapen vi har är att vi ska ut och visa oss. När vi är ute är det många som kommer fram till oss för att prata, även anhöriga. Föreningen är inte bara för oss som är drabbade utan även för anhöriga och stödmedlemmar, säger hon.
Mycket fokus ligger på hälsa. De arrangerar friskvårdshelger, vattengympa och yoga. Nytt för i år är även att det finns medmänniskor med tystnadsplikt som man kan ringa till.
– Jag visste inte hur jag skulle prata om det mitt i chocken med tårarna som sprutade, då kan det vara skönt att få kontakt med någon som varit med om samma sak, säger hon.
Yvonne Larsson är nöjd med den vård hon har fått på Gotland.
– Det är jättebra på Visby lasarett, man kommer snabbt fram och de har tid att prata. För oss patienter är litenheten och närheten till vården otroligt viktig, säger hon.
Operationerna görs i Visby men för att få strålningsbehandling måste man åka till Stockholm.
Under fem veckor åkte Yvonne Larsson fram och tillbaka till Karolinska för att få sin behandling.
– I Stockholm är man anonym. De har inte riktigt den här tiden, man får sina minuter under behandlingen men sedan är man ensam.
Hon upplevde inte själva behandlingen som så svår, värst var alla tankar, det psykologiska kring behandlingen och att tappa håret.
– Det är mycket som är jobbigt, men det här med att tappa håret är absolut det värsta, man förlorar sin identitet.
Nu är knölen borta och Yvonne Larsson har låtit operera bort båda sina bröst.
– Jag har tagit bort mitt andra bröst också, för att jag var sned.
Även oron för att få cancer i det andra bröstet bidrog till att hon valde att ta bort det andra också.
– Trots att knölen är borta så finns tankarna ändå där. Men jag har börjat komma tillbaka. Första gången jag vågade köra bil på fastlandet efter diagnosen var i somras. Det tar tid att läka, säger hon.