Nicka Hellenberg är en hängiven sportsfiskare som lägger många långa timmar ute vid vattnet. Just den här gången var han ute med metspöet i Närsån.
– Man kan bottenmeta eller flötmeta efter silverruda. På kroken kan man ha majs eller mask. De gnager i sig det mesta, säger han.
Men det är ingen inhemsk art?
– Nej, för många år sen fångades det stora rudor i Paviken. Men jag och en man till som fiskar ofta där tänkte att det är nåt lurt med rudorna. Folk trodde det var silverrudor men det var nåt som inte stämde. Så efter provtagningar insåg vi med hjälp av ett biologiskt team på Södertörns högskola att det var hybrider hela bunten.
Nicka Hellenberg fortsätter:
– De var blandning mellan vanlig ruda och silverruda. Silverrudan är egentligen sötvattensfisk nere på kontinenten men är vanlig i hela Europa. Den har spritt sig till brackvatten och så småningom upp i våra vattendrag.
Men silverrudan är mer spännande än då.
– Den har en egenhet. Den kan föröka sig utan att ha fler artfränder i vattnet. Den bildar kloner av sig själv så länge det finns karpliknande arter. Än har den inte upptäckts på så många ställen här. Men risken finns att den tränger undan vår inhemska art.
Rekordrudan bjöd på hyfsad fajt.
– Man fiskar med tunna grejer och då kämpar de på rätt bra.
Hamnade firren på tallriken?
– Den släpptes tillbaka. Det är en klassisk karpfisk med massa ben och inte så tjocka filéer, så det finns bättre matfisk.