I många år har Harald Norrby varit en av de mest välkända Gotlandskonstnärerna. Med full tonträff i färgskalan och en ganska grov pensel har han målat kust, hav och vyer över åkrar, fält och ängar. Ibland i spirande vår och flödande ljus, men ofta också i snöglopp eller höststorm som sliter i de svarta trädens kronor.
– Skitväder ger intressanta stämningar. Det finns en mystik i ovädrets skuggor och ljus, förklarar Harald.
Han beskriver sig som en "naturluffare" och motiven hämtar han från sina luffarfärder genom åren, men också från omgivningarna omkring den gamla gården vid Valle i Klinte där han bott i många år.
Det var där hemma vid Valle som Harald en oktobermorgon i fjol drabbades av en stroke. Vänsterbenet vek sig under honom och plötsligt var han halvsidesförlamad.
– Min olydiga arm, suckar Harald och ser på vänsterhanden som vilar på hans knä.
Men högerarmen fungerar och den ser Harald Norrby också till att bruka. Redan under den första tidens rehabilitering tog Harald upp målandet igen. Först med pastellkritor – för på ett delat sjukrum hade han inte plats att bre ut sig. När han flyttade in i den lilla lägenheten på Gotlands sjukhem kunde han ta upp både olje- och akvarellmåleriet. Den vanliga oljefärgen har dock ersatts av alkydfärg för lösningsmedel luktar för starkt i en korridor.
Köksbordet är fyllt av färgtuber och trasor och staffliet står uppfällt mitt i rummet. Harald Norrby beklagar röran, men förklarar att "det är ju en arbetsplats". Idag arbetar han med vindpinade träd vid en stenmur. Det är snösmältning och himmelen flammar i ett gyllene morgonljus. Motivet är hämtat från en liten kvia vid Hoburgen, långt ifrån den utsikt över hamnen och havet som Harald har utanför sitt fönster. Den vyn har ännu inte blivit någon tavla, men Harald är tacksam över sin utsikt.
– Havet fungerar som inspiration för mig och här har jag lärt mig mycket om moln, väder och ljus. Så var det inte vid Valle. Där var det så mycket träd i vägen.
Att sälja gården vid Valle var en förlust, det sticker han inte under stol med. Men han känner också en lättnad över att slippa klippa gräs, skotta snö och laga bilen. På Gotlands sjukhem får han all hjälp han behöver från personalen och när han behöver nytt konstnärsmaterial åker sonen Johan och handlar.
– Och omgivningarna med naturen vid Valle har jag inom mig. Inte som foton, men jag bär med mig upplevelsen av vår, sommar, grönska, hav och stränder.
Inom sig har Harald också en obändig livsglädje. Den stroke han fick i fjol berövade honom på delar av hans rörelseförmåga, men han har kvar sin förmåga att prata, hänga med och sjunga med en kraftfull stämma.
– Gnistan, den bara finns där. Och så har jag väl någon tokig humor som finns inbyggd inom mig.
Harald Norrby är tacksam över allt detta och över att han är en av de lyckligt lottade som har ett arbete som han har tyckt om genom alla år och som han nu också kan ta med sin in i åldrandet. Harald jobbar flitigt vidare. När det skymmer utanför fönstret och ljuset tryter lämnar han sitt staffli och går över till att måla akvarell under arbetslampan.
Delar av Harald Norrbys produktion visades nyligen vid en utställning på Gotlands sjukhem. I januari kommer han att ha en utställning på Ridelius.