Hon känner stark oro för öns igelkottar

Igelkottarna blir allt färre på ön. Aktiva i Gotlands igelkottsfond är allvarligt oroade över utvecklingen.

Lotta Persson har ett livslång engagemang för vilda djur, både i sitt yrke som veterinär och på fritiden.

Lotta Persson har ett livslång engagemang för vilda djur, både i sitt yrke som veterinär och på fritiden.

Foto: Lasse Linusson

Pinnsvin2017-07-11 08:32

Hur ska det gå för pinnsvinen?

På Gotland är frågan starkt berättigad. Många av de personer som engagerat sig hårt för Gotlands landskapsdjur ser nämligen mycket illavarslande tecken.

– Jag har pratat med en av våra aktiva frivillligarbetare som normalt har åtta - tio igelkottar i trädgården. Nu verkar det inte finnas en enda hos henne. Själv brukar jag ha sex - sju igelkottar, men för närvarande är det bara två.

Det säger Inger Gahnström i Boge, en av de som arbetar ideellt med Gotlands igelkottsfond och den som svarar i jourtelefonen när vi hör av oss från Gotlands Tidningar.

Veterinären Lotta Persson, Gnisvärd, hyser samma oro.

– Vi har hållt på med fonden sedan 2012 och med mer eller mindre framgång behandlat ett hundratal igelkottar. Nedgången märks på flera sätt. Man ser färre levande djur i trädgårdar och i naturen. Men man ser också färre trafikdödade igelkottar, säger hon.

Någon inventering har inte gjorts sedan 2014. Då tog Naturskyddsföreningen hjälp från allmänheten i hela landet och levererade nästan 18 000 rapporter till Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Slutsatsen blev att arten i Sverige visserligen inte är hotad, men tecken på att stammen minskat på Gotland noterades. Generellt har forskare – och naturintresserade människor – sett att djuret i allt högre grad flyttat in till städerna.

– Det har förstås med lantbrukets stordrift att göra. Historiskt sett används nu flera gifter, dessutom är det mer fokus på välskötta ekonomibyggnader. Det finns inte så många öppna dörrar och hål att smita in i.

– Men i städerna konfronteras igelkottarna med gräsklippare och pooler som de drunknar i, fortsätter Lotta Persson.

Hon och de andra aktiva i fonden får in igelkottar som är trafikskadade, hundbitna eller sjuka. Ibland handlar det om en kull ungar där honan blivit påkörd, då blir det nappmatning var fjärde timme.

– De djur som vi lyckas rädda sätts tillbaka på den plats där de hittades, det är mycket viktigt, säger Lotta Persson.

Hon betonar också vikten av att ha handskar när djuren hanteras, både för människans och djurets skull. Igelkottar kan föra över smitta av salmonella och ringorm, de kan vara infekterade av stafylokocker och streptokocker. Däremot är ”igelkottloppan” artspecifik och inget tvåbenta behöver bekymra sig över.

Dina råd till den som vill bevara igelkottarna?

– Se till att det finns vatten. Städa inte för noga på tomten, men täck gropar och hål. Ha inte pool, kör inte robotgräsklippare på natten, är svaren som kommer i rask takt från Lotta Persson.

Gammal art

Igelkottsdjuren har funnits på jorden i cirka 65 miljoner år. Också den art som finns i Skandinavien (Erinaceus europaeus) och som är Gotlands landskapsdjur har många miljoner år på nacken. En stor vuxen igelkott kan ha ända upp till 7 500 taggar. Taggarna är egentligen ombildade hårstrån. Igelkottarna kan vandra kilometervis i jakten på föda, boplats eller partner. En hanne kan nosa sig fram till en hona på mycket långa avstånd. Synen är däremot mycket dåligt utvecklad. Stapelfödan är insekter. Igelkotten ligger i vinterdvala nästan halva året. Då minskar vikten med en femtedel och för att klara en sådan bantningskur behöver den väga 500 gram när hösten går över i vinter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om