Första juli tog hon över Gotlands högsta politikerpost sedan Björn Jansson valt att kliva av. Ett strategiskt beslut för att efterträdaren skulle få tid att bli varm i kläderna inför valet 2018.
För regionrådet Meit Fohlin, som varit politiskt aktiv i tio år, blev det en så kallad rivstart på nya jobbet.
– Det första jag gjorde var Almedalsveckan, det var perfekt. Många kontakter och många samtal, säger hon.
Även om hon alltså ägnat sig åt politik på hög regional nivå tidigare, som vice ordförande i såväl regionstyrelsen som ett par nämnder, innebar ordföranderollen ett aldrig tidigare upplevt tryck och tempo.
– Jag hade på nära håll sett hur Åke (Svensson) och Björn (Jansson) kämpade. Man kan tro och spekulera, men man har ändå ingen aning, säger hon.
Samtidigt är det på ett sätt lättare än hon föreställt sig, lätt att sitta i förarsätet och ratta. Åtminstone lättare än att sitta bredvid och inte kunna påverka.
Och det är den känslan som tar överhanden när hon ser bakåt; det lustfyllda och tillfredsställande.
– Det är ett brett uppdrag inte minst genom att vi är kommun, region och landsting på samma gång. Men trots att det är otroligt mycket jobb känner jag mig oerhört engagerad.
Livet har förändrats, säger hon. Hon är mer i fokus, mer igenkänd, blir oftare tilltalad. Och i mejlboxen var det som att öppna en kran den dagen hon tillträdde.
Dagarna fylls av möten att leda, kvällarna går åt till att läsa handlingar samt gå igenom hundratals mejl.
I september är det val, vad talar för att du sitter kvar även efter den rösträkningen?
– Jag tror att jag som person har ett annat tilltal och ett annat sätt att bemöta människor än många kanske är vana vid, i positiv bemärkelse. Samt att jag tror att vi inom majoriteten är duktiga på att entusiasmera varandra och därmed skapa en politik som spelar roll för många och därmed inger förtroende.
Under sommaren och hösten har ett antal frågor dominerat debatten, låt oss beta av några av dem punkt för punkt. Okommenterat från andra låter vi Meit Fohlin ge sin bild av...
NMR i Almedalen:
– Vi har bred politisk enighet i att göra allt i vår makt för att det inte ska hända igen och kommer att använda vårt kommunala veto. Vi trycker även på nationell då vi anser att den ordningslag som finns i dag inte är uppdaterad, den tar exempelvis inte höjd för att utestänga våldsbejakande grupper.
Elkabeln:
Svenska Kraftnät tvärvände plötsligt om investeringen och en tredje elkabel mellan Gotland och fastlandet var inte längre aktuell.
– Frågan exploderade just när jag tillträtt, kan man säga. Statens energimyndighet vill göra Gotland till pilot för helt förnybart energisystem. Vi vet att vi har utmärkta förutsättningarna att bli helt fossilfria. Men vi vet också att vårt nät är fullt. Just nu avvaktar vi utredningen som ska vara klar i mars.
Vattentillgången:
– Vi har haft vattenbrist länge och det handlar om att spara, skydda det som finns och tänka nytt, som att bygga nya avsaltningsanläggningar, vilket också görs. Vi har god samverkan och ligger långt fram i förhållande till många andra delar av landet.
Metoo-revolutionen:
– Inget kommer i framtiden att vara som det varit och i regionstyrelsen har vi tagit beslut om en kulturförändring. Vi har alltid haft verktygen men inte alltid använt dem, nu blir det ytterligare en punkt att säkerställa i många beslut, bolag och styrelser.
...och så allt det andra; försvaret, Gotlandshemsförsäljningen, regionens ekonomi i största allmänhet samt alla små och något större frågor som näst intill dagligen ska tas beslut om.
– Det som tar mest kraft är det jag har svårt att påverka, men som ändå rör upp känslor. När regionen inte når upp till förväntningarna. Men som helhet...så himla roligt!
Fotnot: På lördag får du läsa en lång personlig intervju med Meit Fohlin då GT:s "Du&jag"-uppslag.