För många år sedan var Schenholms en väletablerad vapenhandel på Gotland. I dag hänger det guldfärgade, k-märkta firmanamnet visserligen kvar men kulorna har så att säga övergått till en helt annan sorts ammunition.
Sedan nära två år tillbaka drivs The Hammer Bar av Thomas ”Blondie” Lönnhammar och Jens Stoor.
– Det här är en dröm som går i uppfyllelse. Jag har alltid velat ha ett ställe med livemusik, säger Blondie som själv har ett musikaliskt förflutet som etablerad trummis.
Historien bakom namnet är följande. De förra ägarna döpte stället till ”Hammersmith” efter en klassisk rockklubb i London men i folkmun blev det ”vi går till Hammar´n” och så blev också det nya namnet för de nya ägarna.
– Det slog mig redan när jag flyttade till Gotland att det behövdes ett ställe för livemusik och en ren rockklubb men även en plats för all slags musik, säger Blondie och tar en klunk av kaffet.
Han är klädd i tajta svarta jeans och svart skinnpaj men man kan kort och gott beskriva honom som en person som man lägger märke till. Jag blir därför lite förvånad när han berättar att han till vardags jobbar på en statlig myndighet.
– Jag har alltid jobbat statligt. På Tullverket, SJ och nu Transportverket, säger han och de blå ögonen spelar över kaffekoppen.
Det där med att sätta etikett på folk på grund av klädseln är inget för honom, inte döma hunden efter håren så att säga.
Det tar inte lång stund innan man förstår att Thomas ”Blondie” Lönnhammar är en beläst och historiskt bevandrad person.
Att hans rockiga stil skulle krocka med hans jobb rycker han på axlarna åt, mycket av jobbet sker över telefon och han kan ju retorik som han säger lite roat.
Allt prat om stil och kläder gör att vi kommer in på alla hans tatueringar på kroppen, vilka bara de är som en historisk och religiös nationalencyklopedi. Han berättar nästa dag är tid bokad för en ny tatuering. Överhuvudtaget ger Thomas ”Blondie” Lönnhammar ett öppet och vetigirigt intryck och samma anda tycks han vilja ska genomsyra The Hammer Bar.
Var går gränsen för vilken typ av musik ni kommer ha?
– Vi har ingen gräns, svarar han rappt och med ett brett leende.
The Hammer Bar, nyligen rockskalleprisad, ska erbjuda en plats för all sorts gotländsk musik. Förutom Visby Show Case-konceptet, där oetablerade artister ges chansen att visa upp sig, kommer dörren hållas uppe för en mängd andra muskikaliska kopplingar.
– Jag kan tänka mig vinylträffar, popgiss, kanske till och med dans!
Förutom att tyngdpunkten är satt på musik så har man satsat mycket på maten.
– Det har blivit rätt mycket kött genom att vi samarbetar med bröderna Wikström men vi tänker även ekologiskt och närodlat, säger Blondie.
Han har bott tillräckligt länge på Gotland för att veta att det kan vara tungt att driva verksamhet vintertid men tycker det är viktigt att hålla öppet året-runt, att det inger förtroende.
– Under vintern är det bara att härda ut och hoppas att det rullar på så att vi kan fortsätta, säger han.
Vintertid är cirka fyra personer anställda, varav två är kockar, men på sommaren krävs fler. Lokalerna har under vinter även sina begränsningar efterom maxantalet är satt till 100 personer, på sommaren finns trädgården att tillgå.
Vilken är din drömbokning?
– Oj, det skulle i så fall vara Claes Yngström från Skyhigh, eller varför inte Quireboys eller Black Rose. Förresten om man hårddrar det, tänk att ha en klubbspelning med James Brown! säger han och skrattar.
Han sitter tyst en stund och vi ser oss om i lokalerna.
Det finns onekligenmycket att titta på. Kakelväggen med autografer från band och artister som spelat där är fullklottrad, tomma whiskeyflaskor bildar en dekorativ fris upp vid taket. I en monter finns målningar av alla visserligen döda men numera odödliga artister som tragiskt gått bort i en ålder av 27 år, som Janis Joplin, Kurt Cobain och Amy Winehouse. För att nämna några.
I ena hörnet står en HD-hoj och vid baren häftiga barstolar med dödskallar. Allt är genomtänkt och snyggt.
Blondie erkänner att han har en del i själva inredningen, att han varit med och ”pyntat” som han kallar det.
Vi sitter stilla en stund och låter blickarna svepa genom rummen. Helt plötsligt säger han:
– Det känns faktiskt fantastiskt att driva det här, att göra något för kulturen. A dream has come true.