Kerstin Johansson är ingen som på något sätt gillar att framhäva sig själv, men faktum är ändå att Hushållningssällskapet utsett henne till Årets landsbygdskvinna, ett pris hon kommer att ta emot vid sällskapets årsmöte på lördag.
– Nja, jo... Det känns ju trevligt. Jag gör ingen stor grej av det, men det är klart att det är kul att bli uppmärksammad, speciellt för vallhundsuppfödningen, som jag verkligen brinner för, säger hon.
59-åringen kommer från Skåne, men bor sedan 1979 på Gotland. Hon beskriver sig som en "stadstjej" från Malmö, vars lantbruksintresse väcktes tidigt i livet vid familjens sommarställe.
– Jag sprang runt på gårdarna där vi hade sommarstuga, och till slut hittade jag ett par där jag fick hjälpa till. Där föddes intresset för jordbruk, men även för vallhundar.
Det var just genom samma familj som Kerstin Johansson hamnade på Gotland.
– De sålde sin gård i Skåne och flyttade hit, och då följde jag med. Sedan träffade jag min man Rune, som var vallhundsinstruktör, och så blev jag kvar på ön.
På gården i Rute finns i dagsläget 116 tackor, 5 katter och 2 hästar. Och såklart de 6 hundarna, samtliga av rasen border collie. Sedan 1980 har Kerstin Johansson fött upp över 240 hundar, varav många av dem blivit fullfjädrade vallhundar.
– Jag försörjer mig genom att sälja lammskinn samt genom att föda upp och träna vallhundar. Jag skulle säga att det här är mitt drömjobb, även om jag genom åren haft tankar på att göra något annat. Framförallt när min man först blev sjuk, och sedan gick bort 2014, funderade jag på att sälja gården. Jag kom dock fram till att det är det här jag kan och vill göra.
Hur får man då fram en framgångsrik vallhund? Enligt Kerstin handlar det lika mycket om själva träningen som att avla på rätt hundar.
– Man vill ju inte bara avla på en stabil Volvo, för då får man ju bara en massa traktorer som står härute. Det måste finnas lite Ferrari i hundarna också, säger hon med ett skratt.
Du gillar inte att framhäva dig själv, men någonting måste du ju göra rätt när du tränar hundarna?
– Jo, jag är duktig på det, det får jag väl säga. Min man sa att jag har en gåva när det gäller att se var jag behöver sätta in stöten i träningen, och jag får väl tro på hans ord helt enkelt.