Varje år tar sjukvårdsrådgivningen 1177 i Visby emot drygt 1 000 samtal från människor som mår dåligt. På andra sidan telefonlinjen svarar någon av de runt 20 sjuksköterskor som ger råd om alltifrån en stukad fotled till att lotsa en självmordsbenägen patient rätt.
– En del behöver vi sammanföra med psykiatrin, men jag tror att vi lyckas ta hand om en hel del själva, säger Milo Lindhe, sjuksköterska på Previa som har uppdraget att sköta telefonrådgivningen på 1177.
I fjol rapporterade Socialstyrelsen att den psykiska ohälsan ökar bland svenskarna, särskilt bland barn och unga vuxna där den har dubblerats på tio år. Det märks också inom hälso- och sjukvården.
Många ringer till sjukvårdsrådgivningen 1177 på grund av nedstämdhet, men även vid hallucinationer eller vanföreställningar. Men den absolut vanligaste orsaken till att man mår så dåligt att man ringer är oro och ångest. 85 procent av samtalen som rör psykiatri gäller just dessa problem.
– Det handlar ofta om att man inte kommer till ro, att man har så pass mycket rädslor och oro att man inte orkar vara ensam med det. Ibland kan vi räcka till där, säger hon.
När någon har ångest är bemötandet oerhört viktigt. Det gäller att ha en lugn röst som inger förtroende, förklarar Milo Lindhe. Ibland är det små saker som behövs för att någon ska känna sig lite bättre.
– Vår uppgift kan ibland vara att berätta att det som man känner inte är ovanligt, säger hon och fortsätter:
– Och att det finns hjälp att få.
De som ringer känner ofta en övermäktig stress som har att göra med till exempel jobb, ekonomi eller familjeliv.
– Vi ser att många inte mår bra, men att man har svårt att meddela det till sin omgivning, säger Milo Lindhe.
Hon har jobbat på sjukvårdsrådgivningen i drygt tio år och de senaste åren har hon fått ta emot fler samtal från människor som har psykisk ohälsa.
Det beror på två saker: den ena är att 1177 år 2015 tog över ansvaret för psykiatriska mottagningens jourtelefon men också att fler söker hjälp.
– Jag har märkt hur det är mer okej att prata om sådana här saker, säger hon.
En minoritet av dem som ringer mår så pass dåligt att de har självmordstankar. I andra änden av luren frågar Milo Lindhe var någonstans personen befinner sig, då kan man via 112 skicka hjälp till personen. Men det är också vanligt att personen inte vill uppge det. Då gäller det att lugnt få personen att prata och berätta. De samtalen tar ofta lång tid.
– Jag kanske kan inge hopp men det viktigaste är att bara lyssna och försöka att förstå, säger Milo Lindhe.
Ett sådant telefonsamtal är så klart svårt att svara på och till sjuksköterskornas hjälp finns stöddokument och de får också handledning.
– Men just där och då är du ju själv, säger hon.
Då och då ringer det också någon som redan har bestämt sig för att avsluta sitt liv. Milo Lindhe säger att man märker det redan i början på samtalet. Deras enda ärende är att säga ”hejdå” till en annan människa.
– Vi försöker att vara professionella människor, men det är klart att det berör. Det händer att vi måste stanna upp, säger Milo Lindhe.