Hassan Jaghoory har lång erfarenhet av barn- och ungdomspsykiatri. Han är barnpsykoterapeut, utvecklingspsykolog och har arbetat på kliniker i bland annat Umeå och disputerar snart i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi. Kopplingen mellan mycket skärmtid och psykisk ohälsa är inget nytt inom psykiatrisk forskning.
– För mycket skärmtid gör oss hämmade i sociala relationer vilket i sin tur leder till svårigheter att hantera verkligheten utanför skärmen.
Han menar att det är just dessa livsstilsförändringar som ligger bakom den ökade psykiska ohälsan.
– Om man sitter vid skärmen för mycket utvecklas inte förmågan att läsa av icke-verbala uttryck som står för 90% av vår sociala förmåga. Det blir en autistisk interaktion; en kommunikation utan känslor.
Hassan Jaghoory liknar skärmtid vid ett kokainberoende. En stimulans utifrån som ger njutning utan den ansträngning som krävs vid mänsklig kontakt.
– Det är som likes på sociala medier. Där aktiveras hjärnans belöningssystem utan att vi egentligen gör någonting.
Att detta kan beskrivas som en folksjukdom är helt självklart för Hassan Jaghoory. Han menar att det redan pågått i flera år och de långsiktiga effekterna är svåröverskådliga.
Risken med ökad skärmtid för barn och ungdomar är att vi producerar en så kallad "gap generation" menar Hassan Jaghoory och förklarar
– Föräldrars föräldraskap och barnets psyke utvecklas i ömsesidig interaktion. Om denna interaktion minskar får det allvarliga konsekvenser för bland annat sociala relationer och konflikthantering hos kommande generationer.
– I Vasa föreslog jag att vi skulle ha en avdelning för skärmberoende redan 2008, men då var det ingen som tog det på allvar.
Någon enkel lösning på problemen finns inte, enligt Hassan Jaghoory. Det handlar om att hjärnan måste utvecklas så brett som möjligt under “golden time”, den gyllene tiden. Med den termen menar man perioderna mellan 0-3 år samt 13-23 år. Det är perioder som är särskilt viktiga i utvecklandet av våra hjärnor under uppväxten. Då omprogrammeras och formas våra hjärnor på ett sätt som är omöjligt att återställa senare i livet.
– Jag brukar säga till ungdomar jag möter på kliniken att “Ok, spela dator, men vänta tills du är äldre än 23”.