– Det är stort för oss att vi får en SM-deltävling, säger Urban Hellenberg, ledamot i Gotlands motorförenings bilklubb.
Gotlands motorförening bildades 1921 för att, 60 år senare, grenas ut till tre olika sektioner: bil, motocross och speedway. 1990 togs beslutet att bilda tre separata klubbar som binds samman genom en gemensam paraplyorganisation vid namn Gotlands motorförenings allians.
– 1979 började vi röja upp här ute för motocrossen och 1984 började vi med radiostyrd bilsport här på Skogsholmsbanan, säger ordförande Jörgen "Jea" Hellström och slår ut med handen mot den välskötta banan för radiostyrda bilar.
I dag har alliansklubben runt 800 medlemmar, där bilsidan står för cirka 400. Radiostyrd bilsport har i dag runt 15 aktiva tävlingsförare på Gotland. Banan är öppen för träning två dagar i veckan under säsong och sporten lockar aktiva i ett ålderspann mellan 10 till drygt 50 år.
För närvarande är det så gott som enbart killar och män som är aktiva, men Urban Hellenberg hoppas att den sport som han själv började med i unga år inte bara ska locka fler utövare på Gotland utan även tjejer.
– På fastlandet finns det en tjej som heter Jessica Pålsson och hon är en av de främsta förarna i Sverige. Så det finns tjejer som kör, men inte på Gotland just nu.
– Jag började köra i början av 1990-talet. Då var jag ung, hade inget jobb och föräldrarna tyckte bara att det var en leksak. Det är en actionfylld sport som många tror är en lek, men det är på fullt allvar, säger Urban Hellenberg och ser ut att mena det trots att han brister ut i skratt.
När han efter flera års uppehåll återvände till banan i Skogsholm runt 2011 var den igenvuxen och sov något av en Törnrosadröm. Tack vare hårt arbete har klubben fått fram en bana som är renoverad och fräsch, så sent som i somras byggdes körtornet om och klubben investerade i ett staket. Dessförinnan hade banan planerats om och blivit kortare och mer överblickbar. Den har i dag fyra olika underlag, från stenmjöl till konstgräs, är 305 meter lång och 4 meter bred enligt regelboken.
– Nu har vi nått resultatet att vi har den bana vi vill ha. Dessutom vet radiosportintresserade på andra sidan vattnet att vi finns och många vill hit och köra, säger Urban Hellenberg och syftar åter på det nyligen glädjande beskedet om att, en av tre, SM-deltävlingar sker på Gotland. Övriga deltävlingar är i Skåne och i Stockholm.
Vad är då radiostyrd bilsport, vad kostar sporten och vad krävs som förare?
– För att bli en duktig förare krävs det att du har bra fokus i huvudet. Du behöver även en bra mekaniker som kan hjälpa dig under tävlingar och så behöver du grejer som håller. Sedan är det träning, träning, träning.
– Det krävs även koordination, flikar "Jea" Hellström snabbt in.
Urban Hellenberg håller upp en medhavd 1/8 buggy-bil. Den är rengjord och noggrant servad inför vintern så någon körning på banan kommer jag inte att få se. Sporten kräver en del i investering och underhåll, runt 20 000 kronor kan vara bra att ha i startkapital om man vill komma långt i sporten, eller så kan man börja med bra begagnat.
– Många börjar köra radiostyrt, men ger upp och tappar lusten eftersom man köpt för billigt. Det håller helt enkelt inte och då är det inte kul, säger Urban Hellenberg och fortsätter:
– Det är bra att ha vattentäta bilar eller att man tätar dem vid regn. Sedan är de känsliga för kyla, de har ju en riktig förbränningsmotor, så därför stänger vi ner under vintern och börjar köra igen runt mars-april. Det är för kallt annars, även för de här, säger han och viftar på fingrarna.
Bilen styrs av en så kallad rattradio som programmeras efter varje förares behov.
Urban Hellenberg tycker att den vanligt förekommande frågan "hur fort går din bil?" är irrelevant eftersom det är varven som är det intressanta. Men ok, om man vill veta, så går en 1/8 buggy (vilket betyder att den är i skala 1:8) cirka 60-65 km/h, har en motor på 3,5 kubik med slungkoppling och drivs på metanol och nitrometan. Motorn, som startas med en startlåda, snurrar cirka 35 000 – 40 000 varv per minut. Bilen väger cirka 3,5 kilo och håller några säsonger beroende på hur och hur mycket man kör.
– Det krävs nästan mer tid för skruvning än körning. Jag är rätt pedantisk och är man ett freak finns det mycket grejer att köpa, säger Urban Hellenberg och ler, sedan tillägger han:
– Inställningarna är A och O i den här sporten. Det handlar ju om att köra så fort som det bara går. I bland har man skruvat och ställt in precis allt på bilen och det stämmer, men det kan vara så att man inte är fokuserad i sig själv.