Carl Williams kommer till Gotland i november, januari och februari varje år. Under några intensiva dagar åker han runt till lammuppfödare och scannar i rasande fart.
Hemma på Nya Zeeland scannar han lamm och kor under vinterhalvåret. När vintern når Skandinavien åker han norrut och arbetar några månader i Danmark och Sverige.
Claes och Ulla Berglund på Risungs gård har haft Carl Williams på besök varje år i många år. Den här dagen är det cirka 350 tackor som ska scannas. I februari kommer Carl tillbaka och scannar ytterligare ett 50-tal ungtackor.
Syftet med scanningen är att ta reda på hur många foster varje tacka bär.
– Då vet vi hur hur vi ska dela upp dem. Tackor som ska ha tre ungar ger vi lite mer mat och de som inte ska ha någon alls plockar vi bort från högutfodring, säger Claes Berglund.
Det går undan när Carl undersöker varje tacka. Hon går in i en bur, Carl sätter ultraljudet mot buken och tittar på en liten skärm. Bredvid buren står Kerstin Johansson, granne och lammuppfödare, beredd med sprayfärg för att markera antalet foster på tackans rygg. Rött för inget foster, gult för ett foster, blå för tre foster och ingen färg för två. Senare ersätts sprayfärgen med ett buntband i tackans öra med samma färg som sprayen.
Märkningen är praktisk vid lamningen då man till exempel vet om det ska komma fler ungar när en tacka lammat.
– När två tackor lammar jämte varandra och ungarna blir hopblandade så kan man många gånger räkna ut vilka som hör till vilken tacka när man vet hur många ungar hon ska ha, säger Claes Berglund.
Tackorna är lite stressade, kanske beror det på uppmärksamheten från lokalpressen.
– Det är inte lätt i dag, säger Carl Williams medan han försöker räkna foster på skärmen.
– Man jobbar med djur. Det är som med människor, några dagar är bättre än andra, säger han.
Carl Williams anses ovärderlig inom fårbranschen och många som gett sig på scanning vittnar om att det är svårt och tungt. Men han har också otroligt mycket erfarenhet. Totalt scannar han cirka 260 000 tackor och 10 000 kor per år i Nya Zeeland, Danmark och Sverige.
Under det tre dagar långa januaribesöket på Gotland scannar Carl cirka 7 200 tackor. Många besättningar är små så mycket tid går åt till transporter. På Nya Zeeland är besättningarna mycket större.
– Hemma hinner jag med 3 000-4 000 en bra dag. 6 400 på en dag är rekordet för mig.
Efter 1,5 timme är alla tackorna undersökta och Carl redovisar resultatet. Fyra fyrlingar, 45 trillingar, 76 med ett foster och 16 ser ut att vara tomma. Resten väntar tvillingar, vilket är det önskvärda.
– Förra året hade vi 80-90 trillingar, det var inte roligt.
Trots årets svåra torka tycker Carl Williams inte att det märks av vid årets scanning. Det är inte fler tomma än normalt, men däremot många som väntar trillingar.
– Jag tror att många är chockade över att det gått så bra.
En anledning till fler trillingar än vanligt kan vara att många tvingats stödutfodra under sommaren på grund av torkan. Risungs gård är en av dessa.
– Vi började stödutfodra redan i juli, med både kraftfoder och ensilage. Det fanns ingen mat, varken på åkrarna eller i skogen.
Trots risken för flushning blev det inte så många trillingar som befarat.
– Det här är jag nöjd med, säger Claes Berglund.