Både nationellt och internationellt sammanfattas 2016 som ett "annus horribilis" och även lokal dominerades nyhetsflödet av dystra händelser. Men när nyhetsåret har processats genom Roland Olssons manusfabrik och gestaltas på scen med sparsmakad, men suverän, kostym går det för det mesta ändå inte att låta bli att le.
Med Gotlandsrevyn får vi reflektera över händelserna på ett nytt sätt och här möter vi ibland en klarsyn som kan saknas i den dagliga nyhetsrapporteringen. Ensemblen tillåter sig att titta på det som händer med samma klarsyn som den där pojken som konstaterade att kejsaren var naken. Som vattenbristen (som går som ett återkommande tema från första till sista akt): Varför bajsar vi i rent vatten när vi har så ont om det? Och som i sketchen som berättar om hur Gotlandsbåten klev in som uppstickare i Gotlandstrafiken, men gav upp efter en sommar. Här ställs den givna frågan: "Men ni måste väl ändå ha haft en kalkyl?"
Regionens besparingar bjuder på rikt stoff. Janne Henriksson och Palten Jonsson presenterar i sin sparskola hur man kan dra in på räddningstjänsten och maten till de gamla samtidigt som man upprepar mantrat "inte för att spara utan för att det ska bli bättre."
Med gott clowneri, roliga poänger och ett rappt tempo håller "Vattnet har gått" en hög och jämn nivå genom båda akterna. Men det är när revyn slår över till eftertanke och allvar som den är allra bäst. I scenen "Väntan" ställer hela ensemblen upp sig framför ett bildspel från flyktingkatastrofen och till tonerna av "Jag väntar vid min mila" berättar de om hur flyktingarna gärna kunde ha stannat på Gotland, men hur det ena asylboendet efter det andra tvingades stänga för att det fattades några kvadratmetrar eller ett kryss i en ansökningshandling. Premiärpubliken tackar för betraktelsen med jubel och rungande applåder.
I år får publiken för sista gången möta Roland Olsson, Gusti Larsson, Pilla Olin och Evert Jansson på den här revyscenen. De har i ord och ton har satt prägel på Gotlandsrevyn genom två decennier och de kommer att saknas av tusentals revybesökare. En Gotlandrevy utan den här kvartetten kommer att bli något annat.
Men Gotlandsrevyn har alla möjligheter att leva vidare och utvecklas. I övriga ensemblen finns det härliga revyartister och bra röster. Och årets nyrekrytering, Julia Westberg, kliver in på scenen med en klockren scennärvaro och publikkontakt. Det ger gott hopp för framtiden.