På torsdagskvällen kom Tommy Körberg till Visby med sin självbiografiska föreställning ”Grand finale” som han turnerar landet runt med och det under klang och jubel, för succé blir det överallt. Publiken vandrade snällt längs strandpromenaden för att nå biljettkontrollen vid murfallet och målet: scenen på Paviljongsplan. Alla sorlade förväntansfullt i bänkarna. Och så gjorde han entré, Tommy Körberg, denne färgstarke, egensinnige, störtbegåvade sångare, skådespelare och revyartist som firar sina femtio år på scenen med en snygg, proffsig och genomarbetad show. Tillsammans med sina suveräna musiker bjöd han på smakprov från sina år i musikens tjänst.
Och kvällens hjälte blev han. Trots svåra ryggsmärtor sjöng Tommy Körberg tills han bokstavligen var nära att stupa. På publikens uppmaning tog han en paus. Men han kom igen och möttes av stående ovationer. Vår hjälte! Vilket proffs!
Föreställningen inleddes med godingar från sextiotalet som ”Judy min vän” och fina ”Drömmen om Elin”. Ett bildspel blixtrade förbi – från nutid och bakåt till popkillen från förr. Roliga anekdoter ur hans vilda, spännande och brokiga liv flikades in bland låtarna. Tommy Körberg har berättat om sig själv redan tidigare, både i bokform och i föreställningen ”Sjung tills du stupar” för tio år sedan. Och nu igen? Den här föreställningen bottnar i en livsomvälvande händelse för tre år sedan då Körberg var nära att mista livet. Himlen express. Men han kom tillbaka, med en pacemaker som tickar i jazztakt och med rösten i behåll. Tacksam för att få vara med ett tag till, lekfull och nydanande i sina tolkningar.
Tommy Körberg har ju gjort allt, vilken repertoar han kan gräva ur! Från sextiotalets popdängor över till sjuttiotalets Hasse-och-Tage-revyer, maffiga musikallåtar, visor från Astrid Lindgren-land och raffinerade tolkningar av världsberömda kolleger. Pop, jazz, disco, folkvisor, musikal, klassiskt, han behärskar alla genrer. Tommy Körberg var nära döden för ett tag sedan men nu är rösten lika stark och uttrycksfull som förr och scenpersonligheten pregnant som alltid.
Bandet spelade tätt, lyhört och väldigt snyggt i ”The winner takes it all” och i en drabbande version av ”Fattig bonddräng”. Läckert så man ryser av förtjusning var det potpurri där Tommy Körberg vävde samman ”Purple rain” av Prince med Michael Jacksons ”Man in the mirror” och discodängan ”I will survive”. Självklart bjöds det även på ”Anthem” och ”Stad i ljus” i denna generösa och välgjorda låtkavalkad. Kvällen blev en välförtjänt succé. Men nog vore det underbart att få höra Tommy Körberg jazza iväg på nya oprövade stigar i sitt musikaliska paradis. Nästa gång kanske drömmen blir verklighet.