I 17 år har Karin Franzén Lindby varit kund hos Maud på Klippboden i Vallstena. Nu är det sista gången hon får håret blekt och klippt kort, så som hon vill ha det.
– Jag tror att jag är bland de äldsta frisörerna på Gotland som ännu jobbar, men jag har haft världens bästa jobb, säger Maud Nordström, och penslar i en blå smet som ska sitta i en stund och bleka.
När Maud tittar tillbaka på sin karriär är det 55 år fyllda av minnen, mestadels ljusa. Men också mycket jobb och få semesterdagar, förutom veckorna på hösten de senaste åren till huset hon och särbon brukar hyra i Provence.
– Jag var 15 år och gick på realen, men blev skoltrött. Hår hade jag alltid varit intresserad av och jag fick börja på Blomgrens herr- och damfrisering i Slite som schamponeringsflicka, säger Maud Nordström om hur allt började.
En lärlingsplats i Klinte på Salong Siri blev den första riktiga utbildningen.
– Då hyrde jag ett rum, jag fick lära mig stå på egna ben och klara mig på min egen lön. Jag fick 60 kronor i veckan och rummet kostade 200 kronor i månaden, säger Maud Nordström.
Hon berättar att de 40 kronor som i bästa fall blev över kunde räcka till lite nöjen. Ett besök på Klinte bio eller Beppes konditori, där ungdomarna samlades på 1960-talet.
– Du skulle skriva en bok, säger Karin Franzén Lindby, som nu fått en kopp kaffe i väntan på ljusare nyanser.
– Den kunde heta ”Mina år som frisör”, säger Maud Nordström, och fortsätter att berätta om gesällbrev och hur hon som 20-åring fick erbjudandet om att ta över Salong Siri.
På den tiden blev man inte myndig förrän vid 21, det krävde banken varför Maud fick vänta ett år till.
– Jag glömmer aldrig känslan när jag fick nycklarna och la en femkrona i kassaapparaten som startkapital, säger hon.
Salong Maud blev hennes vardag 25 år framåt. Salongen växte snabbt och fick åtta anställda. Att vara ung som chef var inte så lätt alla gånger, när det gällde att få respekt från personalen.
I Klinte lärde Maud känna halva samhället.
– Det kommer fortfarande Klintebor till mig för att bli klippta, säger hon.
Efter en sväng på tio år till Linköping kom hemlängtan till Gotland och Maud svarade på annonsen om bostadsrätt till salu i Vallstena. Där fanns ett förråd som kunde bli ny salong.
Snart stänger Klippboden för gott, efter 17 år. Fram till sista april har stamkunderna i socknarna runt omkring bokat upp alla tider.
– Jag brukar säga att håret växer på landsbygden också, säger Maud Nordström och skrattar åt den kommentaren som hon gav turisten som klev in och tog för givet att en salong på landet hade lediga tider omgående.
I sommar fyller Maud Nordström 70 år.
– Dagens 70-åringar är som gårdagens 50-åringar i kondition och hälsa, försäkrar Karin Franzén Lindby, trots att hon bara är 63 själv och dessutom känner sig som 27 i huvudet.
De två skrattar gott åt detta, efter alla år känner de varandra väl.
– Vi kan prata om allt och man vet att det stannar här, säger Karin Franzén Lindby.
Maud är tacksam över alla fina samtal och det förtroende hon fått av sina kunder, i både glädje och sorg. Ibland har hon fungerat nästan som ”sockenpsykolog”.
– Det finns de som kanske inte träffar någon annan. De tycker att det är så otroligt skönt att komma in här och sätta sig när någon lyssnar, säger hon.
Kunderna är det Maud kommer att sakna mest. Men hon ser ändå framåt.
– Det här blir min första lediga sommar, säger hon, och får en avskedskram av en mycket nöjd och ljushårig kund i sina bästa år.