Kalle Johansson och hans kollegor arbetar med att renovera avloppsnätet i Katthammarsvik. Ett rutinjobb, och inte alltid det mest spännande.
– Vi spolade ur en av de gamla ledningarna, och det åkte med sand ut i en brunn. Min kollega började ösa upp den med händerna, och jag satt bredvid när jag plötsligt fick se något i sanden. Först trodde jag det var en tätningsring, men jag tog ändå upp den. Då såg jag att det var fasade kanter, berättar Kalle Johansson.
Han tog hem fyndet, och gjorde rent ringen.
– Jag hittade något husmorstips på internet, med folie och bikarbonat och diskmedel. Det skulle bara ta en kvart, men ringen var så smutsig att den fick ligga ett dygn. Och sedan kunde jag tyda inskriptionen, säger han.
Men hur hittar man ägaren? För bara tio år sedan hade det varit svårt, men i dag med sociala medier visade det sig gå snabbt. Kalles inlägg på Facebook delades, och han fick träff nästan omedelbart.
Ringen visade sig ha tillhört Ruth Nilsson, född Lindahl, som var gift med Wilhelm Nilsson. De bodde på Lassar Kviar i Katthammarsvik. Barnmbarnet Lasse Nilsson äger ännu huset tillsammans med sin syster.
– Det är helt osannolikt att ringen hittas efter så många år. Min farmor gick bort 1970, och farfar 1976. Jag hade ingen aning om att ringen ens var försvunnen, säger han.
Wilhelm och Ruth gifte sig den 2 september 1925.
– Ringen måste ha legat där i minst 50 år. Man kan ju spekulera i hur den hamnade där från början.