När Folkhälsomyndigheten sammanställer antibiotikaförsäljningen under 2018 ligger Gotland än en gång i topp. Här skrevs det förra året ut 340 recept per 1 000 invånare. Ön har därmed långt kvar tills man uppnår det nationella målet på 250 recept per tusen gotlänningar.
Förskrivningen på Gotland har minskat något sedan 2017, men är högre än vad den var 2016 och smittskyddsläkare Sven Montelius tycker att det är dags att sjukvården på Gotland blir av med denna osmickrande förstaplats.
– Vi ska inte ha den här positionen. Gotlänningarna är värda bättre, säger Sven Montelius och fortsätter:
– Varje år skrivs det ut mer än 5 000 onödiga recept på antibiotika på Gotland. Det kostar pengar, det medför risk för onödiga biverkningar och det påverkar risken för antibiotikaresistens.
Det är framför allt risken för antibiotikaresistens som gör att sjukvården vill minska konsumtionen av antibiotika.
– Även om vi lokalt inte har sett någon större antibiotikaresistens är det här en av de viktigaste frågorna som vi har att jobba med, säger Sven Montelius.
Gotland har inte alltid haft den högsta förskrivningen av antibiotika. För tio år sedan var det Stockholm som toppade statistiken. Sedan dess har det genomförts ett nationellt projekt för att minska antibiotikaanvändningen.
– Då gick förskrivningen ned på Gotland. När det tog slut fortsatte minskningen i alla andra landsting, men på Gotland ökade den, berättar Sven Montelius.
Varför gotlänningarna ordineras så mycket antibiotika är höljt i dunkel.
– Vi river oss i skallen. En del påstår att förskrivningen beror på hyrläkarna, men det följer inte det mönstret.
Sven Montelius ser andra trender: Bland annat skriver läkarna på vårdcentralerna ut mindre, medan antalet recept från lasarettet ökar. Det skulle gå att göra djupare analyser av förskrivningen av antibiotika, men den så kallade Strama-gruppen som arbetar med frågan har små resurser. I dagsläget jobbar smittskyddsläkaren och chefsapotekaren med detta bland många andra uppgifter i sina vanliga tjänster. Till sin hjälp har de en distriktsläkare, men bara fyra timmar i veckan.
– Ska vi göra mer måste vi ha mer resurser, konstaterar Sven Montelius.