Som så många andra har fyraåriga Anna blivit sjuk under flykten.
När GT gör sitt andra besök på Brukshotellet i Roma denna vecka är det fullt av liv och rörelse. Vid midnatt anlände 16 flyktingar med färjan från Nynäshamn tillsammans med romabon Benny Hallgren. Det blev en dramatisk start på ön när en kvinna var i så pass stort behov av vård att ambulans tillkallades. Hon hade drabbats av uttorkning och näringsbrist under flykten genom Europa, men efter några timmar med dropp kunde hon hämtas på lasarettet vid god vigör.
I skrivande stund har Benny Hallgren, som själv bott heltid i Odessa i Ukraina de senaste fyra åren, hjälpt ett 30-tal barn och mödrar att fly till Gotland.
– Det fanns tusentals flyktingar vid gränsen, och vi fick med oss 16 personer den här gången, säger Benny Hallgren smått uppgivet.
– Jag är beredd att hjälpa fler vid gränsen. Men först måste jag veta att de som kommit hit får hjälp, fortsätter han.
Benny Hallgren är kritisk till hur myndigheterna hittills agerat, eller inte agerat.
– Regionen har inte ens hört av sig till mig. Läser de inte tidningen? Vet de inte om att det är krig? Jag kan inte sova om nätterna. Jag ligger bara och tänker på när myndigheterna ska börja hjälpa till.
Steg ett borde vara, menar Benny Hallgren, att flyktingarna blir inskrivna hos Migrationsverket på Gotland. I dagsläget måste de åka till Stockholm för att registrera sig.
– Jag läste i tidningen att det är en satans kö till Migrationsverket i Stockholm. Varför ska de behöva åka dit? Det är en onödig kostnad. Om regeringen kunde skicka hit militärer över en natt borde de kunna skicka hit en handläggare lika snabbt, säger han och fortsätter:
– Vad lärde vi oss av flyktingvågen 2015? Tydligen inte ett skit.
Benny Hallgren är besviken på att regeringen och regionen inte bidrar mer. "Romabrunnen ska bjuda alla på buffé, och Gardells i Sjonhem skänker ägg. Var är regionen?"
Hittills har Benny Hallgren lagt ut omkring 100 000 kronor ur egen ficka för att hjälpa ukrainare till ön. Därutöver har han fått stor hjälp av privatpersoner och företagare på Gotland.
Samtidigt hör han om flyktingar i andra länder som kommit in i systemet i samma stund de passerat gränsen.
– Jag vet en kvinna som blev inskriven av myndigheterna så fort hon klev av båten på Irland. Allt var förberett. Hon fick 200 euro, som hon kommer att få varje vecka. Hon fick genast en bostad och dagen därpå började hennes barn skolan.
Hittills har Benny Hallgren hjälpt ett 30-tal flyktingar till Gotland.
I soffan bredvid Benny Hallgren sitter 15-årige Pavlo Shevchuk och 17-årige Dmitriy Lebedev. Till skillnad från många andra ukrainska män kunde de fly kriget, tack vare att de är under 18 år.
– Jag fyller 18 år i april, konstaterar Dmitriy och fortsätter:
– Om jag hade jag hunnit fylla år hade jag blivit tvungen att försvara min stad, sedan hade de tagit ut mig i krig.
Han kommer från staden Balakliya som ligger strax söder om Charkiv, en stad som bombats till oigenkännlighet.
På frågan om hur de senaste veckorna varit svarar Dmitriy genom att gestikulera med händerna, samtidigt som han säger på knackig engelska:
– Boom, poff, flyg, raketer, artilleri.
Pavlo i sin tur kommer från Mykolajiv i södra Ukraina, en stad som än så länge inte drabbats av Rysslands bomber.
– Men jag har hört explosioner, skjutningar och flygplan. De var väldigt nära. Det var svårt att leva där, konstant med sirener och alarm runtomkring, säger han.
Han flydde tillsammans med sin mamma. Kvar i Ukraina finns hans pappa och storebror som nu försvarar sitt land.
– Jag hoppas att jag får träffa dem igen, säger Pavlo.
"Jag har inte gjort någonting de senaste veckorna, jag har bara varit inomhus och hört bomberna. Jag har försökt läsa men jag har inte kunnat koncentrera mig", säger 14-åriga Caroline Halich, som flytt hit tillsammans med sin 35-åriga mamma Christina Sauochka.