Det var på måndagseftermiddagen som Petter Adman från Roma kom hem från sin arbetsdag. Han reagerade på att det var något med den annars livfulla katten Lovis som inte stämde.
– När hon skulle hoppa ner från en stol syntes det att hon inte ville ta emot med bakbenen. Sen la hon sig på min väska och bara låg där, berättar Petter Adman.
Petters fru, Frida Adman, berättar att katten senare på kvällen tog sig upp högst upp på sitt klösträd, men att det var tydligt att något hämmade Lovis på vägen ner.
– Bakbenen bara vek sig när hon hoppade ner. Då kände vi att vi måste ringa veterinären, säger Frida Adman.
Sedan tidigare fanns en tid bokad på tisdagen för rakning av kattens toviga päls. Veterinären sa åt paret att komma in med Lovis lite innan för att kolla vad som kunde vara fel.
– De kände och klämde, och när de närmade sig ryggen började Lovis reagera. Men det gick inte att se något ytligt på grund av pälsen, säger Frida Adman.
Petter och Frida fick åka hem i väntan på att Lovis skulle rakas, och på att få ett besked om vad som kunde ha hänt med katten. Men när samtalet aldrig kom, blev Petter orolig och åkte till veterinären för att kolla hur det gick.
– Då mötte jag veterinären som sa att de inte hade hittat något rivsår, vilket vi trodde det kanske kunde vara, men att de hade hittat ett hål och att de trodde Lovis blivit skjuten med ett luftvapen, säger Petter Adman och forsätter:
– Den första instinktiva känslan var att jag blev förbannad och man undrar vem som kan göra en sån sak. Vad har den stackars hjälplösa katten gjort för skada? Det gör ont i hjärtat.
På röntgenbilderna kunde man se att lungan på Lovis hade punkterats. Petter Adman tycker det är jobbigt att tänka tanken att det kunde gått ännu värre.
– Generellt när katter är skadade drar de sig undan och lägger sig någonstans. Då kanske vi aldrig hade hittat henne. Nu kom hon hem och det är vi väldigt glada för, säger Petter Adman.
Lovis har fått antibiotika, är omplåstrad och klarar av att äta, dricka och använda lådan. Paret har polisanmält händelsen, men hoppas framför allt att den skyldiga erkänner.
– Vår uppmaning är att träda fram. Jag kommer inte skälla på någon, utan vill bara ha en förklaring från personen i fråga. Vad fick dig att göra detta? säger Petter Adman.