Antalet elever på naturbruksprogrammen runtom i landet har ökat stadigt de senaste åren. På Wisbygymnasiets naturbruksprogram har antalet elever som valt programmet som förstaval nästan fördubblats; från 19 personer förra året till 36 personer i år – och då har klassen bara plats för 32 elever. Det gör att flera personer fortfarande står i kö i väntan på att eventuellt få plats.
När GT besöker Gotland Grönt centrum i Roma, där utbildningen är belägen, har eleverna i ettan delats upp i tre grupper. Den här dagen ska de lära sig grunderna i traktorkörning, sedan får de prova på att mjölka kor och märka och väga kalvar. Den sista uppgiften för dagen är att lära sig mer om grödor.
På maskinplan sitter Jacob Öberg i, till sin förtret, en John Deere-traktor.
– Det ska va Valtra, konstaterar han.
Klockan slår 10 och läraren Håkan Westberg förklarar att det är dags för fika.
– Om man inte vill fika då? frågar Jacob Öberg.
– Man ska ha fika.
Håkan Westberg säger att det här är inte några elever som varit på sommarlov, utan de har varit på laddning. Och det ligger något i det, för lärarna får mer eller mindre slita bort eleverna från traktorerna och djuren.
– De är så taggade, och det färgar av sig på oss lärare. Jag är taggad som bara den, säger han med ett stort leende.
Vad är det då som gjort utbildningen så populär? Det beror på flera faktorer, menar lärarna.
– Vi har bytt ut maskinparken, eleverna har stort inflytande på skolan och vi ligger i framkant. Men vi är inte nöjda än, vi vill nå ännu längre, säger Maria Eriksson, som är programansvarig.
– Fler har förstått att utbildningen ger högskolebehörighet. Och fler är medvetna om var maten kommer från. Nu lyfter butiker och restauranger fram bonden som hjälten, det gjorde man inte förr, säger Annika Farinder, som är lantbruksdjurlärare.
– Saker tar tid. Gör man rätt saker under lång tid så blir det bra. Här gror det rejält, säger Håkan Westberg.
Historiskt sett har det varit fler killar än tjejer som valt naturbruksprogrammet. De senaste åren har könsfördelningen varit 50/50. I år består klassen av fler tjejer än killar.
En anledning till det, tror Maria Eriksson, är att de har startat en ny inriktning: hundsport. Övriga inriktningar på skolan är djursjukvård, hästhållning, lantbruksdjur och lantbruk teknik.
Många av eleverna på skolan har redan stor erfarenhet av livet på gård, medan andra är desto grönare. Jacob Öberg bor på Lilla Home gård i Stenkumla, där familjen har nötkreatur och växtodling. För några år sedan bytte de från mjölkproduktion till köttdjur.
– Lantbruk är livet, konstaterar han och berättar att planen är att ta över familjegården.
Klasskompisen Joel Dahlbom Svartling, från Lye, har inte vuxit upp på gård, men lantbruket finns i blodet.
– Det är kul att vara igång, man har haft siktet inställt på det här sedan man var två år, säger han.
Att utbildningen blivit så populär sporrar dem extra.
– Det är roligt att fler få upp ögonen för det gröna livet. Det är bra att folk förstår att vi inte bara är några som är i vägen på vägen, utan det är vi som producerar deras mat, säger Jacob Öberg.
Det är dags för en ny grupp att bege sig ut till korna. Men först ska de hoppa i ladugårdskläder. Nelly Harder Weijmar sticker ut i sin gråa overall bland allt blått.
– Vem vill inte ha en Fendt-overall, säger hon.
Trots att Nelly Harder Weijmar vuxit upp i stan är hon van vid lantbruksdjur.
– Farmor och farfar har lamm och jag håller på med hästar, berättar hon.
Så när Annika Farinder frågar vem som vågar hålla i en kalv när den ska öronmärkas kliver Nelly Harder Weijmar snabbt fram.
– Det var kul, jag har gjort det på lamm tidigare, säger hon efteråt.
Hennes mål är att i framtiden kunna livnära sig inom hästskrået, men Nelly Harder Weijmar ser fram emot att arbeta med alla gårdens djur.
– Jag valde naturbruk för att jag tycker att det verkar som en rolig utbildning där man får göra mycket praktiskt, det gör att man blir motiverad till allt plugg.
Det är något alla klasskompisar verkar ha gemensamt: Engagemanget för djur och viljan att ta i och få lite skit under naglarna.
– Det är roligare än att sitta i skolbänken hela tiden, säger Lovisa Jakobsson, som även hon är uppvuxen i stan men drömmer om ett liv i stallet.