Det var strax efter lunch på lördagen som polisen larmades till Roma. När patrullen väl anlände hade två privatpersoner redan gripit en misstänkt rattfull kvinna, efter en svajig färd.
Personerna bakom det så kallade envarsgripandet fanns i bilen bakom kvinnan, och rusade fram när hon stannade till.
– Det var ett rådigt ingripande, att de sprang fram och att de höll henne under kontroll. Och att de faktiskt stannade tills polisen kom, berömmer stationsbefäl Roger Nyd.
Han framhåller särskilt det sistnämnda – att patrullen faktiskt inväntades.
– I många fall har de som anmäler inte tid att stanna, eller att följa efter till exempel en misstänkt bil. Då är alla oftast borta när vi kommer fram och vi får inte tag på någon, berättar stationsbefälet.
Så här definieras envarsgripande, enligt Åklagarmyndigheten: "Vem som helst har rätt att, i vissa speciella situationer, gripa personer som har begått brott som har fängelse i straffskalan. Den som grips ska påträffas på bar gärning eller på flyende fot."
– Man måste tänka på sin egen säkerhet också. Kan eller vill man inte ingripa är det kanske bättre att stanna på avstånd och iaktta, till polisen kommer, menar Roger Nyd.
I det aktuella fallet menar han att det rådiga ingripandet kan ha förhindrat en olycka och därmed potentiellt lidande hos andra:
– Ja, det tror jag definitivt. Enligt vittnen var kvinnan nära att kollidera med ett eller två andra fordon, så det var bra att hon inte fick köra vidare.