Uppsättningen av "Som ni vill ha det" gick all in med wrestling och flera spelplatser. Det blev också Stefan Marlings sista sommar på Romateatern.
Färgglada brottningsmatcher och en skyltdocka som magiskt fick liv i Shakespeare-komedin "Som ni vill ha det" fick sätta punkt för Stefan Marlings decennium i Romateaterns tjänst.
– Det var kul att vi i somras äntligen vågade göra saker som vi pratat om väldigt länge, till exempel att ha flera spelplatser. Vi började på gårdsplanen och sen förde vi publiken in i ruinen. Vi gjorde också en scenografi som var otroligt krånglig att genomföra men som vi sen lyckades med väldigt fint – att få ruinen att verka övervuxen och vild, säger han när vi träffar honom i mellandagarna.
Redan i oktober meddelade han i sina sociala medier att han kommer sluta som vd och konstnärlig ledare, men först nu vid jul har han officiellt lämnat sin post.
– Jag har haft otroligt roligt, fantastiska år och jag känner mig väldigt glad och stolt över hur vi har utvecklat teatern både konstnärligt och organisatoriskt, säger Stefan Marling.
Han nämner bland annat vänföreningen och relationen till andra aktörer på ön, hur de lyckades rida ut pandemin och startat Teatervagnen, och hur de breddat verksamheten så att den lever även bortom sommarsäsongen, som några exempel på framsteg.
– Det känns vemodigt, men lagom och rätt.
Ett decennium har gått sedan Stefan Marling tog över som konstnärlig ledare och vd på Romateatern. Här är han sommaren 2014.
Hur framtiden ser ut har Romateatern än så länge inte berättat och Stefan Marling är inte med och beslutar om det. I stället ser han nu framåt mot en fortsatt karriär inom teatern som skådespelare, frilansregissör och teaterpedagog.
Under hösten har man bland annat kunnat se honom i "Föreställningen som havererar" på Länsteatern i Visby.
– Jag kommer definitivt att fortsätta vara mycket på Gotland. Jag är här med familjen nu och firar jul, vi har ett ställe i Hörsne, berättar han.
Det är i Hörsne han har bott under teatersäsongen i klosterruinen. En kväll när han satt vid middagsbordet med familjen ringde telefonen. En skådespelare hade skadat sig, så det var bara att släppa gaffeln och kasta sig in i bilen.
– Jag har hoppat in i de konstigaste roller som jag inte alls passat för. Saker går alltid på tok på teatern, så är det. Men man löser det och efteråt sitter man och tänker "Men gud, varför ställde vi inte in?", säger han och skrattar.
– Men nej, det gör man inte, man får alltid vara beredd att lösa saker. Ett år bröt huvudrollsinnehavaren foten med bara några dagar till premiär. Då var det bara att skriva in att den karaktären gick på kryckor. Jag minns att en recensent tyckte att det var en väldigt originell regi-idé!
Frida Stavnes kysser Vilhelm Blomgren i "En vintersaga" 2017.
Det var gott om förväxlingar och slapstick i pjäsen "Två herrars tjänare" sommaren 2022. En av få pjäser som uppförts i ruinen som inte är skriven av Shakespeare.
Ett problem som publiken kanske känner igen är annars de många djuren.
– En gång sprang vår hund in på scenen mitt under en föreställning. Och det har varit igelkottar som snott fokus, fåglar som låtit och ungtjurar som bölat. Men det där får man jobba med snarare än emot. Publiken vet var de är någonstans, så det blir en del av upplevelsen, säger Stefan Marling.
När han får frågan om han har något favoritminne från sitt decennium i Roma blir det svårare (på ett bra sätt).
– Jag kan inte välja något specifikt, jag har så otroligt många fina minnen både från repetitioner och föreställningarna i klosterruinen. Det har varit fantastiskt att få jobba i den här vackra historiska miljön, att samlas med andra hungriga skådespelare och teaterkonstnärer kring de här fantastiska texterna. Det har varit en väldigt stark gemenskap.
Stefan Marling under repetitionerna inför hans sista pjäs 2023.