Eva Carlberg är den enda personen som återstår i Romateatern under avvecklingen. Teatervagnen, som hon varit projektledare för, kommer dock att fortsätta sin verksamhet.
"Såld" står det med stora bokstäver på den soffa som Eva Carlberg sjunkit ner i. I drygt tio år ingick hon i Romateaterns kreativa kärntrupp, nu har det blivit hennes uppgift att "tömma teatern".
– Ja, det var lite jobbigt det här. Å ena sidan är det fint att få träffa den publik vi haft genom åren och höra alla fina saker de säger till oss. Men när man öppnar dörrarna och det bara väller in folk som börjar länsa ... Då gör det ont, säger hon.
Runt årsskiftet meddelade Eva Carlberg och hennes kollegor att man lämnar friluftsteatern i Roma. Förhoppningar om en nystart närdes en tid, men dessa grusades under sommaren. Med andra ord: Det är slutspelat.
Vad göra med rekvisitan, kostymerna, affischerna, perukerna, husgerådet, möblerna och allt annat som teatern samlat på sig under åren? Svaret på den frågan blev en loppisutförsäljning i en av längorna vid Roma kungsgård under helgen.
– När vi öppnade sträckte sig kön ända till ruinen. Det märktes att många siktat in sig på kostymerna. Men då förstod de kanske inte att vi redan sålt av mycket under åren som gått. Det är framför allt basgrejerna vi behållit. Skjortor och sånt kan ju i regel återanvändas i flera produktioner, till skillnad från stora krinoliner som tagits fram för en specifik uppsättning, säger Eva Carlberg.
Vid första anblick kan det se ut som vilket loppisbord som helst, men omständigheterna som ledde fram till helgens utförsäljning är onekligen speciella.
Kistan som användes i teaterns uppsättning av "Sommarnattens leende" fanns fortfarande kvar när Helagotland tittade förbi loppisen.
Peruker fanns i överflöd på helgens utförsäljning.
Affischer som visar produktionerna genom åren. "Märker att de som jobbat med teatern på olika sätt dras till de här", säger Eva Carlberg.
Många av föremålen vittnar om att det är en teater som håller på att tömmas.
Första tjing fick länsteatern, Medeltidsveckan, Kulturskolan och några till som gick igenom samlingen innan loppisen öppnades för allmänheten.
– Det som blir över efter den här helgen kommer vi att ge bort till Röda korset, Rädda barnen och andra välgörenhetsorganisationer som vi haft samarbeten med. Och det som de inte vill ha får vi tyvärr köra till tippen.
Plockade du ut något åt dig själv av sentimentala skäl?
– Nån enstaka grej bara. Bland annat en munk- och nunna i keramik. De har inte varit med i någon uppsättning eller så, bara stått här. Men jag ville ha dem som ett minne från teatern.
Per och Tea Berg har återkommit till teatern sommar efter sommar, så det var med blandade känslor de besökte helgens utförsäljning. "Hoppas verkligen att teatern kan återuppstå nån gång."
En nedstämd säljare brukar i vanliga fall innebära en glad köpare. Så är inte fallet här.
– Vi går runt här, i nostalgi och sorg, säger Per Berg som botaniserar bland skorna tillsammans dottern Tea.
För dem har det varit en självklarhet att åka till klosterruinen varje sommar för att se årets produktion.
– Jag har haft fantastiska upplevelser här. Det är lika spännande varje år att komma hit, äta och insupa atmosfären en stund för att sen få se hur de förvandlat ruinen till en helt ny plats. Det har blivit som ett heldagsäventyr. Jag hoppas verkligen att teatern kan återuppstå nån gång i framtiden, för den har betytt mycket för oss gotlänningar, säger Per Berg, innan dottern ber honom att tycka till om ett par röda klackskor.
– Det är svårt att placera, men man minns ju att man sett dem i någon uppsättning. Det väcker minnen, det här, säger han till Helagotlands reporter.
Tea Bergs uppmärksamhet drogs till dessa röda klackskor. "Jag kan verkligen se karaktärer i de här skorna", säger hon.
Pengarna från helgens försäljning går till Teatervagnen – Romateaterns satsning på ambulerade familjeföreställningar – som kommer att knoppas av och fortsätta turnera med Eva Carlberg bakom ratten.
– Hur mycket vi fått in hittills vet jag faktiskt inte. Vi kommer inte att bli miljonärer på det här, får vi 20 000 är vi glada. Det är inte mycket pengar, men för en liten teater som Teatervagnen är det jättevärdefullt, säger hon.