Mot Ardennerskogen!
– Kom närmare, kom närmare! Var inte blyga!
Är det en återuppstånden Povel Ramel nyss hemkommen från ett skogsrejv med 90-talstema som går runt och ropar bland publiken som står uppställd på gårdsplanen framför Roma kungsgård? Nej det är narren.
Att börja föreställningen här istället för i bänkraderna inne i slottsruinen är ett nytt grepp som känns intressant och spännande men som under premiärkvällen tyvärr blir lidande av omständigheterna. Vinden som sveper in från de omkringliggande fälten skriker ikapp med en kvinna i publiken som precis fått syn på en gammal bekant och det är svårt att höra vad skådespelarna säger.
Hur som helst. Efter en inledande uppgörelse som får amerikanska wrestlingbrottare att framstå som väldigt sansade (Liten varning till er med riktigt små barn) är pjäsen igång på allvar.
Ett yttre hot gör att vi tillsammans med ensemblen tvingas fly. Mot Ardennerskogen!
Himlen är mörk, klockorna ringer och en trumma dånar över spelplatsen samtidigt som vi beger oss mot den intilliggande klosterruinen. Det här är en effektiv och smått dystopisk iscensättning, kanske inte lika stark en kväll när himlen lyser rosa, men här känns det nya greppet både engagerande och involverande.
Tyvärr får den fina framåtrörelsen ett abrupt slut när den flyende folkmassan når biljettkontrollen.
Biljettkontroll ute på gårdsplanen när publiken anländer? Återetablering av flykten och intåget på en ny spelplats när publiken är på plats i bänkraderna?
Väl inne i Ardennerskogen börjar en, eller vänta, flera invecklade kärlekshistorier med förväxlingar och förvirringar. Det är faktiskt inte alltid helt lätt att hänga med. En ciceron som etablerar, påminner och håller åskådaren i hand skulle inte skada emellanåt. Rent dramaturgiskt kunde det yttre hotet få göra sig påmint lite oftare och kanske även tydligare. Efter en stund känns grundpremissen så frånvarande och oviktig att vederbörande mer eller mindre glömt bort varför vi flydde in i skogen hals över huvud. Eller är det vinden och kvinnan som satt käppar i hjulet?
Ensemblen är dock på spelhumör och tar sin publik på fullaste allvar mitt i alla missförstånd och förväxlingar som pågår. De fåtal gånger som någon tappar bort sig i manuset räddas det snabbt upp på ett befriande och lustfyllt sätt. Roma klosterruin som spelplats bidrar redan med familjär och nära stämning och felstegen brer bara på den känslan ytterligare.
Överlag är det gedigna skådespelarinsatser rakt igenom men det är trots allt kvinnorna som får och tar störst utrymme, som gör störst avtryck under den här kvällen.
Nora Ericsson i huvudrollen som Rosalind visar prov på en komisk talang som i vissa stunder känns som en blandning av en tidig Per Andersson och Bianca Kronlöf i sina allra bästa stunder.
Nora Ericson som Rosalind.
Rosalinds följeslagare i Ardennerskogen, Stina Nordberg gör även hon en imponerande insats och förstärker skeenden och avslut både genom små och subtila som stora och yviga gester.
Men åter till handlingen. Det verkar som att Ardennerskogens inneboende väsen gör sina mänskliga invånare minst sagt "kära och galna". Lundell har inget att sätta emot när Shakespeare är i farten. Förvisso var nog en del av dem galna redan på förhand men det blir tydligt ju längre vi befinner oss bland träden att kärleken är en potent drog som får oss att göra både det ena och det andra för att få uppleva den.
Lusten och passionen illustreras humoristiskt och underfundigt på en rad olika sätt men en guppande husvagn hör till ett av de mer visuella. Både små och stora medlemmar av publiken ler belåtet över att kärlekens språk kan vara så underhållande och greppbart på en och samma gång.
Premiärkväll på Romateatern den 3 juli 2023.
Allt som allt är det här en trevlig kväll med vacker inramning. Blankvers och buskis mixas med sång och musik som låter riktigt bra och en del rätt oväntade grepp gör att publiken blir involverad på ett lättsamt och inkluderande sätt.
Det finns saker att utveckla för att de kommande sommarkvällarna vid Roma klosterruin ska bli riktiga fullträffar.
Trots det är det här en helt okej premiärkväll.