Luda Kucher och Irina Gatsenko med barnen Anna och Victoria på varsin sida i soffan på flyktingboendet i Roma. De kom hit en söndag kväll i slutet av mars för nästan två år sedan. Rysslands krig i Ukraina har pågått sedan 24 februari 2022.
– Det här är det första året som vi inte längre vill fira som ryssarna, säger Irina Gatsenko, som bor med delar av sin familj på Klostergården i Roma.
Förra julen var hennes första på flykt, utan sin man och barnens pappa. Han är, som de flesta män, kvar i Ukraina.
– Det är svårt för barnen. Hela familjen kan inte vara tillsammans och de förstår inte riktigt varför, säger hon.
Döttrarna var två år yngre när kriget kom till dem. Victoria tre och Anna fyra. Irina Gatsenko visste inte hur hon ensam skulle klara flykten med barnen, så deras mormor Luda Kucher följde med.
– Jag vill åka tillbaka, men känner ett ansvar för min dotter och barnbarn. Det är därför jag är här, säger Luda Kucher.
Under Sovjetåren var julen till stor del raderad från den ukrainska kalendern och efter att Ukraina blev självständigt fick julen en statlig helgdag igen. Den helgen har nu förflyttats, från att vara på samma datum som den rysk-ortodoxa kyrkan, till 13 dagar tidigare.
– Vi har firat Sankt Nicholaus den 7:e januari, men förra året var det flera som firade den 25:e också, berättar Irina Gatsenko.
I våras meddelade den ortodoxa kyrkan i Ukraina att de hade ändrat det officiella datumet för julfirandet till den 25:e december och i somras lade president Volodymyr Zelenskyj ett lagförslag om att flytta helgdagen, vilket röstades igenom i parlamentet.
– Vi brukar gå till kyrkan och på kvällen dukar vi upp för middag på julafton. Förut var det den 6:e januari, men inte i år, säger Irina Gatsenko.
”Jag tror att vi bara kommer fira med familjen som är här”, säger Irina Gatsenko, med den yngsta dottern Anna i bakgrunden. Förra året var det flera volontärer som ordnade julaktiviteter på boendet.
Många ukrainska jultraditioner har bevarats från förr. De som är djupt troende brukar exempelvis fasta på kost som nästan är vegansk.
– Vi har tolv rätter på julafton, utan kött- och mjölkprodukter. Vi sitter tillsammans vid bordet och väntar på att se den första stjärnan på himlen, berättar Irina Gatsenko.
– Sedan får man börja äta på juldagen, då vi har flera kötträtter. Här har ni mycket på julbordet, men i Ukraina har vi ännu fler rätter, säger hon och nämner kött, kyckling, kalkon, skinka och risgrynsgröt.
– Nu tänker vi fira som svenskar också, för att det är här vi är, tillägger hon.
På boendet är det pyntat med stjärnor i fönstret, tomtar på bordet och gran på golvet.
– Det är klart vi har en gran med, säger Irina Gatsenko, men kallar det för nyårsgran i stället för julgran.
Därunder brukar klappar till barnen läggas vid årsskiftet. Presentutdelningen verkar ske under hela helgperioden, men det är inte en rödklädd farbror med skägg som delar ut dem.
– Vi har en kvinna som kommer, en ung och vacker snökvinna.
Sexåriga Anna och femåriga Victoria Gatsenko inför jul. Det blir andra året som hela deras familj inte kan vara samlad.
Det är många traditioner som de inte kan genomföra här. Som att vuxna samlar gudbarnen för en julfika hemma hos sig eller att barnen sjunger för sina grannar i hemorten.
– Det är tradition att sjunga julsånger. Barnen går ut på gatorna och ställer sig utanför husen och lägenheterna. Sedan får de godis eller pengar från dem, säger Irina Gatsenko.
I familjens hem är det bara mannen som är kvar och hennes bror som bor i samma område.
– Situationen i Dnipro är dålig men inte lika illa som i Charkiv, säger Irina Gatsenko kort.
I landsflykt har hon sett hur kriget de flydde ifrån bara fortsätter.
– Jag försöker att inte se eller läsa nyheterna för ofta och jag försöker tro min man när vi pratar och han säger att allt är okej.
Irina Gatsenko vet inte när hon kommer fira jul med hela familjen igen.
– Efter kriget, säger hon.
Irina Gatsenko med döttrarna Victoria och Anna.
Den äldre kompisen på boendet i Roma, nioåriga Slava Petrosenka, med Victoria och Anna Gatsenko i bakgrunden.
Olga Kurlova är en vän till familjen, som även bor på flyktingboendet i Roma, och tolkar under intervjun. Hon ska åka till Bulgarien för att fira jul med sin vuxna dotter och hennes familj.