Gotlands Tidningar har tidigare rapporterat om 41-åriga Olena Kurlovas flykt från staden Odessa i södra Ukraina. En resa hon gjorde tillsammans med 4-åriga dottern Alexandra, eller Sasha som hon kallas, och som gick via Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, och som alltså slutade på Gotland.
Knappt två veckor efter ankomsten till Brukshotellet i Roma, som blivit den lilla familjens nya tillfälliga hem, sitter hon i soffan i uppehållsrummet och berättar om sina känslor inför det som händer samtidigt som Sasha leker bredvid.
– Jag känner mig väldigt lugn och fridfull här på Gotland, och jag vill tacka alla för det stöd vi får. Samtidigt är jag helt förstörd inombords över det som händer i mitt hemland.
Kvar i Odessa har Olena sina föräldrar, och även om hon inte har några större förhoppningar om att kunna flytta tillbaka till sin hemstad i en nära förestående framtid, vill hon återvända för att rädda dem från kriget.
– Visste jag bara att mina föräldrar var på en säker plats så skulle jag känna mig ännu tryggare. Min mamma har velat lämna Odessa men pappa som är 90 år har känt sig orolig för att resa, och hon har sagt att hon inte tänker lämna honom. Om kriget inte tar slut måste jag åka att hämta dem.
Precis som resten av världen följer Olena Kurlova rapporterna om mötena mellan ukrainska och ryska ledare. Hon tror dock inte att dessa kommer att ha någon större framgång.
– Jag tror inte att ukrainarna kommer att backa, och det gör mig ledsen. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna komma framåt.
Olena säger att hon hoppas att Ukraina och landets president Zelenskyj väljer att lägga ner sina vapen, oavsett om det innebär att Putin tar makten över landet.
– Jag vill att man tar det här kriget på diplomatisk nivå för att rädda liv. Både Ukraina och Ryssland ljuger om hur många som dött i det här kriget, det är otroligt många civila som dör. Putin är en elak gangster, och jag vill inte att fler oskyldiga kvinnor och barn ska behöva dö. Så oavsett om det skulle ta fem år att lösa kriget på diplomatisk nivå skulle det förhoppningsvis rädda tusentals liv.
Hur är det att se vad som händer i Ukraina och samtidigt vara mamma?
– Det är svårt. Jag försöker utstråla att allt är bra. Min pappa växte upp under andra världskriget, och han har burit med sig det hela livet. Så vill jag inte att det ska bli för Sasha.
Olena hoppas givetvis på en lösning som gör det möjligt för henne och Sasha att återvända till Odessa, men hon har börjat vänja sig vid tanken på att stanna på Gotland. Hon hoppas att Sasha ska börja på en förskola, och att hon själv hittar ett jobb.
– Jag jobbar som advokat, men jag är beredd att hjälpa till med det som behövs.
Allra först ska hon dock hjälpa romabon Benny Hallgren att organisera det räddningsarbete han bedriver. Det var han som hjälpte Olena och Sasha till Gotland, och nu är han tillbaka vid den ukrainska gränsen för att hjälpa fler. I dagsläget bor tio flyktingar på Brukshotellet i Roma, och inom kort väntas ytterligare 12-16 personer att anlända.
– Jag kan bara upplåta rum till den 15 maj. Efter det hoppas jag att myndigheter och allmänhet ställer upp och erbjuder boenden till de här människorna, säger Anders "Ante" Larsson, som driver Brukshotellet.