Inga Lagerquist förälskade sig i Gotland för drygt tio år sedan. Strax därefter köpte familjen ett hus i Ronehamn. Sedan dess har hon kombinerat livet som systemutvecklare inom IT- branschen i Stockholm, med livet här på Gotland.
För två år sedan började Inga intressera sig för kost och närmare bestämt fett, på molekyl-nivå.
– Inom systemvetenskapen är vi alltid intresserade av helheten. Ett system är en helhet. På samma sätt är kroppen ett system, jag ser det mesta som system faktiskt och då är det viktigt med rena råvaror, säger hon.
Hennes intresse för just fett grundar sig delvis i alla de rön som finns om just fett. Hur farligt är det och vad innehåller egentligen fettet vi köper i affären?
– Hur kan en och samma sak vara så otroligt olika produkter? Jag började läsa vetenskapliga texter inom ämnet och sen har det bara fortsatt.
Med närheten till lantbruket i Ronehamn föddes idén om att göra ett eget animaliskt fett, på resterna från slakt. I dag blir resterna från slakt i regel biogas eller slängs.
– Att vi inte tar tillvara på animaliskt fett idag är inte klokt. Ser man i gamla kokböcker så finns massor med goda exempel på hur man tar tillvara på hela djuret.
Produkten som hon tagit fram heter ”Oslagbart bra fett” och finns i fyra varianter. Två talgprodukter från nötdjur och två isterprodukter från svin. Eftersom hon inte får köpa slaktavfall direkt från gårdar i sin närhet, så beställer hon från Gotlands Slagteri och ett slakteri i Sproge.
Inga hyr in sig i köket hos restaurangen Gula Hönan i Ronehamn och kokar ned råvaran. Kvar blir 100 procent fett som hon paketerar hemma i sitt egna kök i färgglada små burkar.
– Att använda 100 procent animaliskt fett i matlagning är oslagbart. Både ister och talg har högre rykpunkt än till exempel smör. Sen finns det inget som säger att man kan kombinera dessa.
Pandemin har gjort att Inga fått mer tid i Ronehamn och kunnat ta fram sina produkter. Hon jobbar småskaligt och säljer produkterna på Jessens Saluhall i Visby samt via Gotlands korvfabrik i Roma och till Östermalmshallen i Stockholm.
– Vi får se var det här tar vägen. Jag ska hinna med att producera också. Det här är än så länge min hobby så jag jobbar med det på helger och kvällar, säger Inga och det märks verkligen att hon gillar vad hon gör.