I onsdags arrangerade Svenska Fåravelsförbundet, lokala fåravelsföreningar och enskilda fårägare runtom i landet en manifestation för att visa sitt stöd till alla fårägare som drabbats av rovdjursangrepp. Manifestationen är också en reaktion på att de åtgärderna för att skydda djuren inte är tillräckliga, enligt arrangörerna.
På fastlandet har flera fårbönder problem med vargar. I Skåne har fem vargangrepp inträffat på kort tid. Det problemet finns inte på Gotland, däremot kämpar gotländska fårbönder mot kungsörnen.
– Det är en väldigt speciell situation på Gotland. Ingen vill ju skjuta ett hotat djur, säger Anna Törnfelt, ordförande i Gotlands Fåravelsförening.
De gotländska fårbönderna vill därför se att gårdarna som har problem med örn får bättre ersättning. För att få ersättning i dag krävs att en besiktningsman för rovdjursskador kan konstatera att skadorna kommer från just ett rovdjur. För att ta reda på det flås ungen så att man kan se om en örn varit på den med sina klor.
– Men det går oftast inte att bevisa eftersom andra djur brukar ha hunnit äta på djuret då, säger Anna Törnfelt.
De gotländska fårbönderna vill också se nya metoder för att skrämma bort örnarna. Men det är inte bara örnar som hotar de gotländska fåren – även räven och korpen utgör fara för ungarna.
– Korpen kan vara riktigt elak, den kan sitta och vänta när tackan lammar, och när hon håller på att föda den andra lammungen kan korpen attackera den första ungen som ligger för sig själv. Då kan korpen hoppa fram och picka ut ögonen på den, säger Anna Törnfeldt.
En av de fårbönder på Gotland som drabbats av rovdjursangrepp är Claes Berglund. Vid Risnungs i Rute finns det periodvis 8-10 örnar som cirkulerar över fälten där han har sina djur.
– Vårt värsta år tog örnen 100 lammungar, berättar han.
Under de värsta perioderna spenderar han ett par timmar om dagen med att åka runt till de olika betena för att se var örnarna håller hus.
– De har börjat komma väldigt nära inpå, en morgon satt örnen på ladugårdstaket. Det är lite för nära. Jag börjar bli orolig för mina hundar, säger Claes Berglund.
Han har själv inget förslag på hur han ska lyckas skaka av sig örnen.
– De måste också kunna leva och äta. Men vill staten ha dem måste de kunna ordna ersättning till oss lammbönder, vi kan inte själva stå för hela kalaset, säger Claes Berglund.