När nyheten om att coronapandemin även nått Sverige valde majoriteten av Gotlands EU-medborgare inom projekt Vinternatt att lämna ön. De packade snabbt ihop sina ägodelar och lämnade tiggeriet och ströjobben på Gotland för att bege sig till Rumänien. När de väl var tillbaka i hemlandet stod de med tomma fickor. De pengar de hunnit tjäna ihop på Gotland efter julen gick åt till hemresan.
– De fick panik och drog iväg hals över huvud, berättar Peter Wingquist, som sitter i Vinternatts styrgrupp som representant för katolska församlingen.
I Rumänien sitter de nu i karantän. De får endast gå ut för att handla, och för att få göra det krävs ett intyg från polisen. Barnens skolor är stängda. Eftersom många av Vinternatts EU-medborgare är romer, och därmed diskriminerade, får de inga jobb i sitt hemland.
– Nu är det jättekritiskt. De har inte ens pengar till mat, säger Peter Wingquist.
Av de omkring 20 EU-migranter som befann sig på Gotland vid pandemins utbrott i Europa var det endast Denis och Larisa Dumitru som stannade kvar.
– Vi ville också åka hem, men vi hade inte pengar och min bil är trasig, berättar Denis Dumitru.
GT träffar honom hemma hos Peter Wingquist i Rute. Denis, som är mekaniker, försöker reparera motorn till Peters snipa. Denis söker just nu jobb men under tiden hjälper han Peter mot ersättning.
– Båtens motor har havererat så Denis ska försöka laga den, han är duktig, säger Peter Wingquist.
Denis fru Larisa, som kombinerar städjobb med att tigga, är denna dag iväg och arbetar. Paret kommer från byn Bengesti i Rumänien, där deras två barn just nu bor tillsammans med Denis pappa.
– Min dotter ringer och gråter varje dag. Hon säger "pappa, kom hem, det är farligt här", säger Denis och tar ett djupt andetag innan han kan fortsätta prata.
– Det är tufft att vara här.
För att hjälpa sina vänner i Rumänien har projektet Vinternatt, ett samarbete mellan Stadsmissionen, Röda Korset, Rädda Barnen, Visby stift och katolska Caritas, startat en insamling.
– Vi säger åt dem att de borde stanna i Rumänien. För att de ska kunna göra det behöver de vår ekonomiska hjälp, säger Peter.
Han plockar fram sin surfplatta.
– Vill du prata med några av dem?
Plötsligt dyker 26-årige Petre Munteanu upp på skärmen. Precis som många andra valde han att lämna Gotland av rädsla för de konsekvenser som pandemin för med sig. Bakom sig lämnade han sina arbeten inom jord- och skogsbruket på Gotland.
– Jag mår bra fysiskt, sämre mentalt. Jag gör inget om dagarna, jag sitter bara hemma, säger han.
Petre bor i ett hus med två rum och utan kök tillsammans med sin fru, deras barn och hans frus familj.
– Jag har inga pengar, allt har tagit slut, säger han.
Efter tio minuters samtal lägger vi på och Peter ringer upp en ny person: 33-åriga Christina Ion.
Hur mår du?
– Jag är lite ledsen. Jag är så rädd för viruset, men jag och min familj mår bra, säger hon.
Även för Christinas del har pengarna hon tjänade i Sverige tagit slut.
– Jag har inget jobb, inga pengar. En gång i veckan kan jag gå till affären och handla tack vare pengar från våra vänner på Gotland, säger hon.
Vad saknar du med Sverige?
– Sverige är mitt land. Jag har många vänner där, det har jag inte i Rumänien. Våra vänner på Gotland skickar mycket kärlek, säger hon.