Det är inte svårt att förväxla stören med en haj. Detta har mycket att göra med den avlånga nosen, berättar Bo Delling. Stören på bilden har fiskats upp vid Lönö utanför Norrköping.
När fiskaren Jonas Werkelin skulle dra upp sitt nät i mitten av augusti fick han en oväntad överraskning. I nätet satt en 70 centimeter lång stör. Eftersom fisken fortfarande var vid liv, slängde han tillbaka den i sjön.
– Jag fattade att det var en stör efter en stund, när jag tittade närmre på utseendet. Det enda jag tänkte var väl att den inte skulle vara där, det är inte en vanlig fisk i Östersjön, säger Jonas Werkelin.
Bo Delling är ichthyolog, en slags fiskexpert, på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han instämmer i att det är ovanligt med stör i Östersjön, men att det görs återetableringsförsök runt om Östersjön.
– De som är lite mer insatta i naturvård vet att nästan alla arter är väldigt hotade, den ursprungliga stören från Östersjön [Atlantisk stör] är att betrakta som utrotad. Men i Polen, Tyskland och Baltikum har det satts ut hundratusentals störar i Östersjön som dyker upp med jämna mellanrum, säger han.
På söndagen, tre dagar efter att Jonas Werkelin fick upp den då levande stören, hittades den död vid strandkanten i Valleviken på. Den ganska uppseendeväckande fisken drog till sig en konfunderad skara människor.
– Vi tyckte det såg ut som en haj till att börja med, men när vi fick upp den såg vi direkt att det var en stör. Vi blev såklart lite förvånade och kontaktade två gubbar som kan mycket om fiske, berättar Lasse Ljung som är en av de som hittade fisken.
Bo Delling förklarar att stören har ett ganska anmärkningsvärt utseende.
– De påminner lite om en haj, med en asymmetrisk stjärtfena och spetsig nos med munnen på undersidan. Sen har de också rader av benplåtar längst med kroppen, så har du något hum om hur olika fiskar ser ut går det inte att förväxla med någonting annat, säger Bo Delling.
Vad som hände sedan är Lasse Ljung osäker på, men han tror att stören togs om hand.
– Jag vet inte om eller vem som skulle undersöka stören, men någon tog hem den och la den i frysen, vem vet jag inte, säger Lasse Ljung.
Där hade historien om den mystiska störens sista tid i livet kunnat vara slut. Men kvinnan som fick med sig stören hem till frysen, Karin Rüger, har mer att tillägga. Hon berättar att någon kommit och hämtat stören efter att en vän bett henne frysa in den inför undersökningen.
– Den är på fastlandet nu. Det rörde sig antagligen om en förrymd stör från en privat anläggning, säger hon.
Med hjälp av bilder på fisken kunde Bo Delling avgöra vilken art av stör det rörde sig om. Däremot har han inte har tagit emot själva kadavret, eftersom det inte har något vetenskapligt värde.
– Det är en rysk stör. Den säljs som dammfisk och är odlad. De dyker upp med jämna mellanrum i Östersjön och har gjort det så länge jag kan minnas. Oftast har man dem hemma så släpper man ut dem när de är för stora. Därför har den ett ringa vetenskapligt värde för oss eftersom de dyker upp då och då.
Det visar sig att en annan ichthyolog, Bo Fernholm, har fått stören av Karin Rüger. Sedan har en myrstack blivit dess sista viloplats. Enligt Bo Delling är det alltid bra att rapportera in fynd av stör, och att släppa ut dem om de skulle visa tecken på liv.
– Nu är den allmänna inställningen att man ska släppa ut levande störar och skicka bilder om de är döda. Leta efter märkningar som du kan rapportera in till oss. De är oftast starka i färgen och sitter på störens rygg. Är det någon av de utplacerade störarna är tanken att de ska försöka etablera ett bestånd, säger Bo Delling.