På Stafva gård i Barlingbo driver Kathy, med ursprung i Iran, sedan tre år sin saffransodling. Det är ett hjärteprojekt, rent av ett kärleksförhållande till den lilla, men arbetskrävande, kryddan.
Den sena hösten är som mest intensiv. När övrig växtlighet börjar falna blommar den violetta krokusblomman som bäst.
Varje morgon, ja, egentligen all tid på dygnet, skördas den då i de runt 180 pallkragar som odlingen omfattar.
– I oktober jobbade vi i skift, jag, min man och min dotter, berättar Kathy.
Kathy Shamari är född och uppvuxen i staden Sanadaj i kurdiska Iran, men flydde landet i början av 90-talet sedan hon tagit ställning mot Shah-regimen.
Via Turkiet och Grekland hamnade hon och dottern i Sverige 1993.
Sedan tre år bor hon på Gotland. Redan vid första ankomsten hit kände hon det så klart:
– Det här är mitt land, här vill jag bo och leva, berättar hon.
Hon har utvecklat odlingen med passion och sitt guldgula saffranshjärta.
– Jag kan inte resa tillbaka till Iran, så vad kan jag göra som tar Iran till mig? Jo, odla saffran, säger hon.
Nu finns dryga 60 000 lökar i jorden, merparten har hon importerat från hemlandet.
Då hon tog över odlingen, vilken påbörjats 2009, bestod den av runt 20 000 lökar.
Det iranska klimatet – varmt och torrt – är idealet och där används saffran till "allt"; till mat, till bröd, det är en tradition och kultur som går tusentals år bakåt i tiden. I dag är Iran det land som producerar mest saffran i världen.
Men också det gotländska klimatet lämpar sig gott och även här är saffranen en länk till historien, sedan den inte minst på Hansans tid var en värdefull handelsvara.
Att odla saffran kräver tid, tålamod, kärlek och passion.
Först all denna ogräsrensning från april till september, därefter plockas blommorna för hand en och en, pistillerna tas ut, torkas varsamt och noggrant till en femtedel av dess färskvikt för att sedan användas som krydda.
Merparten säljs till gourmetkrögare i Stockholm, som Guide Michelin-renommerade kocken Mathias Dahlgren.
Saffranskrokusen är steril och producerar således inga frön. Däremot producerar lökarna dotterlökar, vilka manuellt måste avskiljas och planteras om.
Mycket jobb blir det men Kathy tycket det är värt allt. Hon gillar att pyssla i ensamhet, då livskamraten sedan 20 år, Pär, arbetar i Stockholm, där även dottern bor.
Men när han kommer till ön blir det varken rast eller vila, då är det jorden som gäller.
– Jag är så glad för det här. Man blir pigg och glad av den här kryddan, ler hon.