Det här är en berättelse om Ebbe Klints fascination för vad han kallar för "skålstenar".
Det hela började med att Ebbe Klint, 88, noterade en speciell sten vid sitt barndomshem Källunge prästgård när han var liten. När han sedermera flyttade till Klinte och blev verksam som präst vid Klinte pastorat noterade han att en liknande sten fanns vid husknuten till prästgården även där.
– Det var då jag började ana ugglor i mossen. Vad kan det vara för sten? Det ligger en vid prästgården i Klinte och en i Källunge, säger han.
När Ebbe Klint vidare såg sig omkring på Gotland visade det sig att likadana stenar fanns även fanns vid Roma prästgård och Fardhem Prästgård. Året var då 1969 och hans jakt på vad han kom att kalla "Skålstenar" hade inletts.
Stenen som sådan är en helt vanlig rå stenbumling. Vissa stenar som Ebbe Klint funnit har även haft arbetade kanter runt om. Vidare har stenarna en fördjupning, eller ett hål, som mäter 30 cm i diameter och är konformad ner i stenen. Andra stenar Ebbe har hittat har varit genombrutna nedtill av någon anledning.
– Det är egendomligt bara det, att alla stenar är så lika på något sätt. Det var formen och utseendet som först fick mig att intressera mig för stenarna, säger han.
Ebbe Klint har under sitt mer än ett halvt sekel långa letande inte kunnat få några svar på vad dessa stenar är till för. Han har skapat ett register för stenarna där han delat in alla stenar han funnit efter socknar på Gotland. Kanske finns det någon koppling där, har Ebbe tänkt. I varje del av registret finns bild och information om just den specifika stenen och dess plats.
Generellt kan man säga att stenarna finns intill kyrkor, i prästgårdsträdgårdar, vid medeltida hus, i nutida gårdmiljöer, på museer och i stensamlingar. Till dagens datum har Ebbe Klint hittat 78 likformade "skålstenar" på Gotland vid dessa miljöer.
– Jag vet att det finns fler än dessa 78 och det hade varit roligt att hitta dem. Jag har även fått uppgifter om att liknande stenar finns på Irland i väst, i Baltikum i öst och i Grekland i söder, säger han.
Vad stenarna har fyllt för funktion är något som gäckat Ebbe Klint under alla dessa år. Han har hört många teorier och funderat själv kring vad de är till för.
– Ja, antingen så har de en praktisk användning - men till vad? Eller så har man använt dem inom kulten som till exempel offersten. Jag har till och med mötts av tanken att det skulle kunna vara en dopfunt men avfärdat den tanken ganska snabbt, säger han och fortsätter:
– Man har skrivit om alla sorters stenar: Runsten, bildsten och ja allihop. Men de här stenarna finns det inget skrivet om.
Det jobb som Ebbe Klint lagt ned på att hitta "skålstenar" kallar han själv för en inventering. Arbetet har resulterat i en gedigen pärm med register och bilder samt en artikel som han lämnat in till Gotlands Museum.
– Jag kommer nog aldrig att bli klar med det här. Men det har heller aldrig varit meningen, säger han.
Vid 88-års ålder har Ebbe Klint alltså ännu inte hittat sin sista sten. Så sent som för några månader sen sedan hittade han den senaste och han har inga planer på att lägga av. Så ser ni en man som letar efter stenar med hål i, var bara lugn. Det är Ebbe Klint som är ute och letar "skålstenar".