Ida Pettersson har sin praktik på Sanda ridskola. Här tränar hon med egna hästen Mira i ridhuset på gården.
Ute vid den stora hästgården Sandäskes i Sanda är det fortfarande jullov. Men snart kommer stallet att krylla av rörelse, när vårterminen startar och totalt drygt 90 elever ska få börja ridskolan igen. Några av dem är nya, men de flesta började rida här redan i september när Mathilde startade verksamheten.
– Det har gått otroligt bra. Jag trodde inte att jag skulle få så många elever, inte med en gång, säger hon.
Även om hon kunde ana att det fanns ett behov och en efterfrågan för att kunna starta en ny ridskola, hade hon underskattat hur stor marknaden var, berättar Mathilde.
– Nu inser man mer vilket stort upptagningsområde som vi faktiskt har. Många kommer från Klintetrakten och socknarna häromkring, samtidigt är det relativt nära till både Visby och Hemse. Sanda ligger ju precis halvvägs mellan.
Mathilde har varit instruktör i flera år. På senare har hon diplomerat sig som ridlärare och tagit c-licens som hopptränare. Hon har även gått en ettårig yrkeshögskoleutbildning för hästföretagare, på fastlandet.
Att bli bygga upp en ridskoleverksamhet och på relativt kort tid som Mathilde gjort, är en utmaning på flera sätt. När eleverna anmält sig, och det ska hållas ridlektioner fyra dagar i veckan, gäller det att stå beredd med en hållbar skara hästar.
Förra våren när det var klart med köpet av gården, gick hon ut på Facebook och efterlyste hästar till sin ridskola.
– Att hitta tillräckligt många, både små ponnier och större hästar, har varit lättare än väntat, säger Mathilde.
Att gå som ridskolehäst är inte något som passar alla hästar och ponnier. Det kan bli för mycket att ha olika ryttare, eller så kan det vara en häst som inte vill gå i ridhus.
– Det allra viktigaste är att den är lite pigg i grunden för att orka gå en hel lektion. Här får hästarna gå ute i flock och röra sig mycket är en viktig del för att de ska trivas. Och sen mår hästar bra av att få jobba regelbundet.
Ponnyn Totte som Mathilde köpt av en privatperson i Roma har blivit en av ridskoleelevernas absoluta favorit.
Samtliga av gårdens ridskolehästar går på lösdrift. Det innebär att de går kvar ute dygnet runt i större hagar som är anpassade med ligghallar och vindskydd. För Mathilde och hennes mamma Maj-Britt, som sköter det mesta på egen hand och utan anställda, innebär det mer tid över till annat.
– Annars hade vi fått stå och mocka boxar och fylla höpåsar halva dagarna. Jag lägger hellre tiden på att utbilda en ungponny till verksamheten. Det blir mer lönsamt i slutändan, säger hon.