Sedan 1984 har nästan inget hänt på Gotska Sandöns museum. Lokalen som förr var en skola hyser idag fynd från arkeologiska utgrävningar och upphittade privata föremål som skänkts. I museets samlingar finns spektakulära fynd, som en stenyxa från stenåldern och en medeltida stridshandske tillsammans med gamla redskap, fiskenät och jaktgevär. Delar av skeppsvrak som under åren förlist eller spolats upp längs med Gotska Sandöns kuster visas också upp.
– Byggnaden är i bra skick, men själva utställningsdelen behöver moderniseras. Jag vill att det ska vara ett levande museum, där man ser människorna bakom föremålen. Vem var riddaren som bar stridshandsken och hur var det att lida skeppsbrott här, säger Sofia Hoas, ledamot i hembygdsföreningen.
Hon och kollegan, arkeologen Ny Björn Gustafsson, sitter hukade över montern som rymmer fynd från stenåldern och framåt på Gotska Sandön. Många föremål i järn behöver konserveras, men i övrigt verkar museets samlingar må bra. Det finns dock en hel del faktafel som behöver rättas till.
– Till exempel som vid den här keramikskärvan som enligt informationen i montern kommer från järnåldern. Men det stämmer inte alls, det är stenålder. Det har stått fel i 40 år, utbrister arkeolog Ny Björn Gustafsson och de klipper sedan bort ”järnålder” från informationslappen.
Sofia Hoas och Gotska Sandöns hembygdsförening har länge tänkt modernisera museet, men arbetet med en utställning i fyren om fyrvaktarna och livet i fyrbyn kom emellan.
– Vi har jobbat med utställningen i fyren sedan 2015 fram tills nu när vi igen har tid och möjlighet att koncentrera oss på det gamla museet. Först och främst ska jag skriva ihop en synopsis sedan får vi se hur det går, säger Sofia Hoas.
Hur mycket pengar hembygdsförenings museikommitté behöver för att renovera och modernisera muséet kan Sofia Hoas i dagsläget inte svara på.
– Men att utforma och skriva nya texter kostar ju. Vi vill levandegöra berättelser och lyfta fram de personer som levde här, sjörövaren Petter Gottberg och Madame Söderlund för att nämna några. Dessutom var det militärt område på ön när museet gjordes i ordning 1984 och inga utländska besökare var tillåtna här då. Därför finns all information bara på svenska. Att få faktan och berättelserna på ett eller två språk till vore ju jätteroligt, säger hon.