– Jag har blivit anklagad för att vara elitist, men så är det absolut inte. Alla barn har rätt till en värdig skolgång, säger Lena Gustavsson.
Hon anställdes som ny chef för den gotländska förskolan i somras och med den rekryteringen fick Region Gotland också in en sakkunnig om särbegåvade barn. De har kantat hela hennes yrkesliv i skolan och nu föreläser hon om sina erfarenheter för lärare både på Gotland och i övriga landet.
Redan i sin första klass stötte Lena Gustavsson på särbegåvade barn. Elever som tycktes kunna allt, vilka uppgifter hon än gav dem.
Ända sedan dess har hon förstått att det här är barn som ofta behöver särskild stimulans eller stöd för att det inte ska gå snett. Utan utmaningar blir de uttråkade, vilket kan leda till att de blir bråkiga i klassen eller tappar intresset för skolarbetet. Till slut struntar många i att gå till skolan överhuvudtaget och blir så kallade ”hemmasittare”.
När Lena Gustavsson blev biträdande rektor på en skola i på en skola i Värmdö inledde hon ett målmedvetet arbete för att hitta bra lösningar för de särbegåvade barnen. Ett arbete som hon senare förde vidare till en skola i Nacka.
– För mig handlar det om att komma till rätta med något som kan bli ett stort lidande, säger Lena Gustavsson.
Ungefär fem procent av alla barn bedöms vara särbegåvade. Det är ungefär lika många som får diagnosen adhd. Men när skolvärlden har blivit väl insatt i vad elever med adhd behöver är kunskaperna fortfarande skrala om hur de särbegåvade barnens behov ser ut.
Förr hamnade de här barnen ofta i skolornas ”obs-klasser” om de var stökiga. Under senare år har det blivit bättre, men fortfarande får många felaktiga neuropsykiatriska diagnoser och Lena Gustavsson har många gånger känt sig som en Don Quijote när hon hävdat att just de begåvade barnen behöver mer stöd i skolan.
Hon tror att det finns flera orsaker till det.
Jantelagen är ett skäl. Det är inte lätt för en förälder att hävda att barnet stökar och bråkar i skolan för att studietakten är för låg.
Okunskap är ett annat skäl – för det är lätt att blanda ihop begreppen.
– Problemet är att man ofta blandar ihop särbegåvade barn med högpresterande elever, eller att man blandar ihop kunskapsbegreppet med inlärningsförmåga, säger Lena Gustavsson.
Nästan alla särbegåvade barn skuttar med glädje till sin första skoldag, men om skoluppgifterna blir för enkla eller repetitiva slocknar lågan.
Och när de särbegåvade barnen till slut når en nivå där de stöter på motstånd kan också det bli svårt att hantera. Till skillnad från andra barn har de ju aldrig behövt tillägna sig studieteknik, upplevt att de inte kan eller lärt sig att misslyckas.
Ryktet om skolan, där Lena Gustavsson jobbade, spred sig. Många särbegåvade barn sökte sig dit.
– Många av de som kom till oss var väldigt trasiga och hade farit illa i mötet med skolan. De hade ibland diagnoser och medicinering. När de får vad de behöver i skolan händer det att diagnoserna försvinner, säger Lena Gustavsson och fortsätter:
– Det här är en grupp människor som vi inte har lärt oss tillräckligt mycket om och de har en kapacitet som vi inte tar hand om.