Morgonen den 15 oktober 2002 låg en svagt dis över Faludden på södra Gotland. När Yngve Jakobsson gick ut för att hämta morgontidningen såg det inte ut som vanligt bort mot sjön till.
– Du vet, jag har bott här i hela mitt liv och känner varje kontur. Så där brukade det inte se ut, jag förstod att något måste ha gått på tok, berättar han, tretton år senare.
Och nog var det så. Det 81 meter långa ryska lastfartyget Meg gick olastad från England till St Peterburg med nio mans besättning kom plötsligt ur kurs.
Lång ute till havs går den breda farleden genom Östersjön, enligt sjöräddningscentralen i Göteborg borde hon ha gått så långt som tio mil från kusten.
Istället girade hon mot land och rände upp på klipphällarna ett hundratal meter väster om Faluddens fyr.
Grundstötningen blev onekligen en attraktion i trakten. Yngve Jakobsson, som äger marken där Meg brakade in, var inte den ende som kom för att titta.
– Aldrig har det varit så mycket folk på Faludden som den dagen, folk kom från allstans och tittade, berättar han.
Det var som i den där kaffereklamen, skojades det om bland dem som var där: När du får oväntat besök.
Oron var stor för en naturkatastrof, men i den avseendet slutade dramat lyckligt. Fartyget, vars tankar var fyllda med 40 kubikmeter diesel, hade dubbla skrov och sprang inte läck.
Om det inträffat kunde konsekvenserna blivit enorma. Udden är inte bara militärt skyddsområde utan även fågelskyddsområde och ett välkänt tillhåll för ornitologer.
Det var en bogserbåt, rekvirerad från Norrköping, som till slut lyckades dra fartyget av grundet efter ett tålamodsprövande arbete då det satt hårt fast på gotländsk botten.
Meg bogserades därefter till Slite där hon undersöktes av dykare innan hon åter kunde ge sig ut i trafik.
Sjöfartsinspektionens rapport visade att utkiken vid tillfället inte var på bryggan och att överstyrmannen visserligen fanns där men hade fallit i sömn.
För Yngve Jakobsson är grundstötningen i dag mest ett kuriöst minne. Någon ersättning fick han inte från något håll och efterfrågade det heller inte.
– Jag är mest glad att det gick som det gick, att fartyget inte sprang läck. Då hade det kunnat gå illa, säger han.