Susanne Wihlborg har under många år inriktat sig på brottsmål kring unga och sexbrott. I sina möten med offer och gärningsmän konstaterar hon att samhället och inte minst synen på sex har förändrats.
– På 1970- och 1980-talet hade vi i skolorna behövt dagens jämställdhetsdebatt, men tjejer visste då oftare än i dag vart gränserna gick, sa nej och var mera rädda om sig själva, säger hon.
I dag, menar hon, har kraven och pressen på både unga killar och tjejer hårdnat.
– Gränserna har flyttats fram. Både killar och tjejer har en förväntan på sig att ha sex tidigt, och de tror ofta även att det förväntas vara avancerat sex. Jag tycker synd om dem, säger hon.
På nätet utsätter sig allt fler unga för oerhörda risker. I dag är det enkelt för potentiella gärningsmän att gömma sig bakom alias.
– Det är situationer som inte är bra och som är riskfyllda, konstaterar Susanne Wihlborg.
Unga, menar hon, lockas att skicka bilder på sina nakna kroppar, ofta både bröst och underliv, och det har för en del blivit en sorts självskadebeteende.
– I stället för att skära sig i armen. Problemet är att har de lagt ut sitt underliv på nätet finns det där ”for ever”, säger Susanne Wihlborg.
Hon ser mycket allvarligt på de ungas beteende och hon varnar för att detta inte är lika uppenbart för föräldrar, som ett skärsår på armen. Susanne Wihlborg menar att många föräldrar till barn som mår dåligt kanske inte ens vet om att barnen använder nätet mot sin ångest.
– Vi föräldrar är lite naiva och hänger inte med. Man bör prata med sina barn, vara krångligt nyfiken men med respekt, det är jätteallvarligt, säger hon.