Vi kan kalla henne Marie. Den gotländska mamman vars dotter under en längre period har utsatts för sexuellt ofredande. Det är just med hänsyn till dottern som Marie vill vara anonym. Även om hon vet att det inte är något ovanligt som tonåringen har råkat ut för, och tyvärr något som drabbar allt fler. Samtidigt hade Marie aldrig trott att det skulle kunna hända hennes familj.
– Det är så svårt att skilja på vad som är tonårsbeteende och vad som är något annat. Jag hade inte kunnat föreställa mig att hon skulle bli ett offer. Hon hade mått dåligt en tid. Varit ledsen, haft orostankar samt stökat med maten. Men vi fick fantastisk hjälp på BUP och den senaste tiden har jag ändå sett en skillnad. Hon har varit glad, säger Marie.
Dagen då hon berättar familjens historia har det bara gått några veckor sedan hon fick reda på allt. Dottern hade öppnat sig för en inom skolpersonalen, och hen hade i sin tur kontaktat Marie. Detta då ofredandet var av så pass allvarlig grad.
– När jag fick reda på det var det som att marken under mig drogs bort. Jag hade missat något så grundläggande som hur ens barn mår. Jag har känt mig otillräcklig och som om jag har svikit henne.
Det var när dottern var tolv år gammal som allting drog igång. Både jämnåriga samt äldre killar började höra av sig via sociala medier, framför allt på snapchat. Det började oskyldigt men ledde sedan snabbt in på att de ville att dottern skulle skicka nakenbilder till dem. Vilket hon gjorde. Killarna skickade även bilder på sina egna könsorgan till henne.
– Man ska inte avfärda det med att det är folk långt borta för det är lokala killar. Alla vi som har tonåringar får inte vara naiva. Tro inte att din lilla gullunge bara sitter på sitt rum, säger Marie med aningen höjd röst.
Det märks att hon är upprörd. Under närmare två år har hennes dotter varit fast i vad Marie kallar en rävsax. Hon menar att dottern hamnade i ett underläge hon inte kunde ta sig ur. Dock har dottern inte velat ge några detaljer kring de konversationer som hon har haft med killarna, eller kring de bilder hon har skickat. Något som Marie tror grundar sig i en känsla av skam.
– Det sista jag vill är att skuldbelägga henne. Det är otroligt starkt att hon vågar berätta att det har skett, och hon säger att kränkningarna har tagit slut nu. Samtidigt borde vi inte bara prata om offren utan om förövarna. Vilka är de här killarna och varför ber de ens om en bild? Det är förövarna vi borde fokusera på för att stoppa dem innan de växer upp och blir män som våldtar och misshandlar, säger Marie.