De vill ge stödet de själva aldrig fick

Att vara närstående till någon med självskadebeteende kan vara otroligt ensamt. Det kan Marlene Jonsson och Maria Eriksson skriva under på. Nu startar de en stödverksamhet för anhöriga till självskadare.

Maria Eriksson och Marlene Jonsson är båda föräldrar till barn med självskadebeteende. Nu vill de med en nystartad stödgrupp hjälpa andra i samma situation.

Maria Eriksson och Marlene Jonsson är båda föräldrar till barn med självskadebeteende. Nu vill de med en nystartad stödgrupp hjälpa andra i samma situation.

Foto: Henrik Radhe

Självdestruktivitet (GA)2017-03-12 05:30

För två år sedan upptäckte Maria Eriksson att hennes son Adam skadade sig själv. Han är transsexuell, hade ångestproblematik och kände ett stort utanförskap. Maria Eriksson beslutade sig snabbt för att söka vård.

– Vi hade tur och Adam blev sedd. När vi sökte hjälp erbjöds vi det snabbt och han fick kontaktpersoner och plats på ett behandlingshem, berättar Maria Eriksson.

Marlene Jonsson är mamma till fyra barn, varav två av dem skadar sig själva. Vid ett flertal tillfällen har hennes dotter försökt ta sitt liv och hennes son skadade sig själv.

– För min del tog det längre tid att få hjälp, barnen bodde hemma länge fast de behövde vård. Nu är sonen på behandlingshem och min dotter bor själv. Mina upplevelser har blivit en drivkraft att vilja hjälpa andra, berättar hon.

Maria Eriksson och Marlene Jonsson lärde känna varandra via jobbet inom vården. Att leva med barn som skadar sig själva upplevde båda som otroligt ensamt, förutom varandra hade de ingen att vända sig till. Därför har de nu beslutat att starta stödgruppen ATS, anhöriga till självskadare. Projektet är i uppstartningsfasen men de har startat en Facebookgrupp och gjort en hemsida. Nu söker de samarbetspartners för att projektet ska kunna leva vidare.

– Vi båda har bittra erfarenheter om att det inte finns hjälp för anhöriga på Gotland, nu vill vi erbjuda hjälpen till andra som vi aldrig fick, berättar Marlene Jonsson.

Syftet med verksamheten, förutom att erbjuda stöd, är att arbeta förebyggande och sprida kunskap om självskadebeteende.

– Vi vill ut och föreläsa på skolor och nå lärare, kuratorer, föräldrar och elever. Det är viktigt att poängtera att vi inte är några proffs, vi kan bara utgå från våra egna erfarenheter, säger Marlene Jonsson.

Stödet de vill erbjuda anhöriga kan handla om att träffas och laga middag tillsammans och prata. Planen är även att ha ett journummer som vem som helst kan ringa när de behöver någon att prata med.

– Jag har önskat så många gånger att jag bara hade någon att ringa. Som anhörig mår du till slut lika dåligt som den som skadar sig, det blir en familjesjukdom, säger Marlene Jonsson och fortsätter:

– Det är lätt att känna en otrolig skuld för att man inte upptäckte det tidigare. Det kan även bli svårt att orka jobba och att själv bli deprimerad, det blir som en ond spiral.

Frågorna som Marlene Jonsson och Maria Eriksson vill prata om är till exempel hur man upptäcker om ens barn skadar sig själv, vad ett självskadebeteende är och hur föräldrar ska tänka och agera.

– Jag tror att många tänker att självskadande bara är att skära sig, men det kan ta sig uttryck på så många olika sätt. Självskadandet i sig är inte heller en sjukdom, utan ett symtom på att någonting är fel och ett rop på hjälp, säger Maria Eriksson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om