Håkan Persson och sonen Ludvig Käll skulle bara ta en liten tur i Ljugarn med minitrissjollen innan de skulle dra upp den på torsdagen. De åkte ut till holmen en bit utanför hamnen och drog upp båten från vattnet.
– Vi hade väl gått runt på ön i någon halvtimme när jag sa till Ludvig att vi nog skulle gå tillbaka. Han frågade om vi hade bråttom, och egentligen hade vi ju inte det, men det var väl någon slags intuition, säger Håkan Persson.
När duon kom fram till den plats där jollen hade legat var den inte kvar längre: den låg och drev en bit ut i vattnet.
– Vi trodde vi hade lagt upp den ordentligt, men vinden måste ha vänt. Först tänkte jag simma ut till den, men båten drev snabbt och det var tveksamt om jag hade orkat tillbaka om jag inte nått den.
Istället ringde Håkan Persson sin mamma inne i Ljugarn, och snart var flera i samhället engagerade i att försöka få hem de strandsatta. Anders Ardin och Lars Malmros hörde om det hela, satte sig i motorbåten och satte av i den riktning man sett jollen driva bort i.
– Båten hade drivit ut en bra bit ut. Man sitter ju illa till när sådant där händer, det hade varit taskigt att inte åka ut och hämta dem, säger Lars Malmros.
Men när de precis lämnat hamnen väntade nästa problem.
– Vi fick slut på bensin precis utanför hamnen. Det var ren tur att jag hade tankat reservtanken och hade med den, säger Anders Ardin.
Under tiden kunde Håkan Persson och sonen Ludvig vada över till den andra holmen, och räddningssällskapet i motorbåten kunde snart möta upp dem för att återförena dem med deras saknade jolle. Dryga fyra timmar efter att Håkan Persson och Ludvig Käll gett sig iväg på sin utflykt kunde de åter segla in i hamnen till den lilla publik som vid det laget hade samlats för att se avslutningen på sjödramat.
– Nu är det nog seglat för i år, säger Håkan Persson och skrattar.