Vi börjar den här artikeln med glimt i ögat, för de tvärrandiga tröjorna har ju trots allt blivit Brittis Benzlers varumärke.
I den gotländska politiken, där hon i nästan 30 år var aktiv inom Vänsterpartiet, bar hon sällan något annat.
Och när hon avtackades för lång och trogen tjänst, inför uppdraget som landshövding, bar samtliga partikompisar tröjor med ränder.
– Hur det kommer sig? Jag minns att när jag flyttade till Göteborg, det var sommaren -83, köpte jag en riktigt fin tröja, randig. Den hade jag i många år och…ja, så blev det så, ler hon.
Men nu har du, säger du, uppgraderat garderoben?
– Ja, det var tvunget. En del nytt, mycket begagnat. Ofta bär jag klänning eller något med kavaj när det är representation.
För så är det: Den 1 juni 2020 blev Brittis Benzler första gotlänning att bli landshövding.
Hon lämnade kojan (nåja) i Sjonhem, där hon och maken Jörgen bott sedan 1989, och flyttade in i Halmstads slott, med anor från tidigt 1600-tal, där residenset är beläget.
Där verkar hon som den 45:e landshövdingen i Hallands län, med sina 300 000 invånare, och är därmed regionens förlängda arm in i regeringen.
För tillfället hemma för en semestervecka i Sjonhem, där maken Jörgen fortfarande har sin bas, summerar hon sitt första år:
– Väldigt speciellt med tanke på covid, att tvingas lära sig en ny del av landet genom i stort sett bara digitala möten. Men utöver det…riktigt roligt för en med stort samhällsintresse.
Det kändes, säger hon, tämligen overkligt när budet kom. Så känner hon till dels än i dag.
– Jag menar, det är ju inget man tänker på ska kunna hända!
Men hänt har det och Brittis var därmed tvungen att stifta bekantskap med en för henne helt ny landsdel. Att travloppet ”Sprintermästaren” avgörs i Halmstad och att Carl Milles-statyn ”Europa och tjuren” finns på torget var i stort sett vad hon visste.
– Men jag gillar att lära mig nya saker, det är en pågående process och jag tycker att jag kommit bra in i arbetet.
Brittis hade redan slutat som gruppledare för (V) på Gotland och lämnat uppdraget till Saga Carlgren, också tiden i regionstyrelsen var över och generationsväxlingen gjord.
För att bli helt opolitisk tvingades hon i fjol också lämna sin plats i såväl SKR, Sveriges kommuner och regioner, som Vänsterns partistyrelse.
En saknad har infunnit sig, det medger hon. Hon ser sig som en politisk människa, gillar att ta en debatt.
Vilket var svårast, lära sig en ny region eller att inte få vara just politisk?
– Det är nog det där sista, skrattar hon. Ibland får jag bita mig i tungan, jag gillar ju att ta debatter!
I mångt och mycket är Halland likt Gotland; jordbruk, vatten, turism, inflyttning och bygglov är levande frågor. Det är en expansiv region med stora satsningar på exempelvis besöksnäringen som inte har den begränsning som Gotlands ö-läge innebär.
En skillnad är att det finns älg i skogarna.
Bland många udda upplevelser har Brittis funnit sig sitta som ordförande när Viltförvaltningsdelegationen hade tema ”älgjakt”.
– Det var en massa ord jag aldrig hade hört förr. Men som jag sade, det är roligt att lära sig nya saker.
Stort fokus i Brittis arbete är Agenda 2030, 17 globala mål för hållbar utveckling.
– Här är samtliga sex kommuner delaktiga och jag vill verkligen stärka det arbetet, det är viktigt, säger hon.
Viktigt är också att leda en korrekt myndighetsutövning som inger förtroende. Hon jobbar, säger hon, för delaktighet och bra processer, att avvägningen mellan olika intressen görs korrekt.
En del ärenden hamnar på hennes bord. Ofta frågor om användning av mark och vatten, detaljplaner och diverse tillståndsfrågor. Då är det en fördel att ha hennes erfarenhet med över 40 år i politiken.
Två år kvar på förordnandet, sedan väntar…vadå? Ingen vet. Hon fokuserar på nuet, säger hon. Trots allt är hon chef över 200 anställda.
Men politiken lockar, i vilken form det än eventuellt blir.
Sjonhem lämnar hon dock inte, den lilla kojan (nåja, igen) väntar när slottet är lämnat.
Gotland har blivit hennes plats, trots uppväxten i Stockholm. Redan som 18 åring flyttade hon till ön, undantaget sex år på fastlandet har hon bott här sedan dess.
Stockholmsdialekten är dock bred och intakt, inte heller de ränderna går någonsin ur.
– Ja, säger hon, jag brukar förklara min bakgrund, många som inte träffat mig förut tror ju jag pratar gotländska.