Det kvinnliga nätverket Skogskällingar startade för 15 år sedan. Några gånger per år träffas de omkring 30 medlemmarna, för att lära sig mer om skogsnäringen. För att medverka i nätverket behöver man absolut inte äga skog.
– Huvudsaken är att man är intresserad och känner att man har ett utbyte av att ingå i ett nätverk där man kan utbyta kontakter, erfarenheter och lära sig av varandra. På våra träffar kan man vara nybörjare och våga fråga, man får verkligen kunskap i alla ledder, berättar Natalia Svensson, som till vardags utarbetar skogsbruksplaner i ett eget företag.
När tidningen Lantbruk träffar några av Skogskällingars medlemmar på ett styrelsemöte hemma hos Inger Arvidsson i Ekeby, är det gemytlig och avslappnad stämning runt salsbordet i den gamla Gotlandsgården.
På agendan står bland annat planering av nästkommande evenemang, som är en familjedag i oktober. Omkring fyra gånger per år anordnar de olika träffar, där medlemmarna får lära sig allt ifrån att ta motorsågskörkort, till intressanta föreläsningar och studiebesök.
Susanne Virsand från Lummelunda köpte skog 2012, och har haft stor nytta av nätverket.
– Du behöver ju inte kunna röja och gallra om du inte själv vill, men du ska kunna prata med dem som gör det, och göra medvetna val. Dessutom är det bra att kunna läsa en skogsbruksplan, poängterar hon.
Samtliga kvinnor som medverkar på mötet har egen skog. Susanne Virsand berättar att hon blev skogsägare för sex år sedan, och blev ”totalsåld”.
– Jag är absolut ingen materiell människa och är inte mycket för prylar, men den dagen jag hade betalt skogen och tog en promenad där första gången, så kände jag verkligen: ”wow”! Jag kände mig så otroligt rik.
Natalia Svensson berättar att den manliga dominansen inom skogsnäringen långsamt håller på att luckras upp, men att det ännu finns mycket kvar att göra för att kvinnorna ska inkluderas i arbetet.
– Oftast är det ju två som samäger skogen ihop. När jag genom mitt arbete kontaktar skogsägare, utbrister ofta kvinnorna: ”Du får prata med gubben, jag kan ingenting om det här”, och det känns så himla tråkigt.
– Förut hörde man ofta att ”kärringar inte ska vara i skogen”, men det hör man aldrig nuförtiden. Nu är det bara positiva tongångar, säger Inger Arvidsson.
Barbro Sandell från Norrlanda som varit med i nätverket sedan starten, har lärt sig mycket på Skogskällingars träffar. För henne betyder skogen både rekreation och arbete. För fem år sedan gick hennes man bort, men det har aldrig varit aktuellt att släppa skogsarbetet och avyttra skogen.
– Nej, absolut inte. Om jag någon gång säljer gården, kommer jag att behålla skogen, den är definitivt viktigare. Man får en väldig känsla för det man har planterat själv. Jag blir helt lyrisk när jag ser en nygallrad skog. Det är otroligt vackert, jag älskar det!
Inger Arvidsson bestämde sig för att bli mer aktiv i skogsarbetet hemma på gården Lindarve i Ekeby för drygt tio år sedan. Hon tycker att skogsarbetet är ett skönt avbrott i vardagen, där hon får röra på sig fysiskt, till skillnad från hennes vanliga jobb.
– Jag började med skogsarbete eftersom jag inte ville att min man skulle gå själv i skogen. Men nu är det jag som går själv, säger hon med ett stort skratt och fortsätter:
– Det är så mycket roligare när man delar ett intresse. Det som är mäktigt är känslan av att det är jag som bestämmer hur skogen ska se ut om 80 – 90 år.