I årskurs tre började Ebba Larsson och Inez Lyander tillsammans med resten av klassen på Lyckåkerskolan att samla pengar till en kommande skolresa. De sålde kakor, underkläder och blommor. Allt med förhoppningen om att i årskurs sex få åka på en gemensam resa. Men när det nu blev dags att planera avfärd blev det nej.
– Det kom sen en chock. Äldre elever har tidigare fått åka och på andra skolor får eleverna åka på skoltid, säger Ebba Larsson, som går i sexan.
Beskedet blev att om eleverna vill åka så får detta ske utanför skoltid och med föräldrarna. Ebba Larsson tycker att klassen har förtjänat att få åka på den här resan och hon tror att alla är besvikna.
– Det är skoltid och jag förstår att vi måste lära oss, men det här är två dagar under de sju år sedan vi började förskoleklass. Att få umgås med klassen, göra något kul och samarbeta tycker jag också är viktigt. Men även om vi skulle gå på Naturhistoriska museet så får vi inte åka på skoltid, säger hon.
Lyckåkerskolans rektor Ann-Kristin Munter ser flera nackdelar med skolresor. Olika insamlingar och försäljningar för att samla pengar är känsligt, menar hon.
– Även om man säger att det är frivilligt så blir det inte riktigt det, säger hon och fortsätter:
– Principen är att skolresor gör vi inte längre. Däremot kan vi ha lägerskola, men då är det skolan som planerar och står för verksamheten.
Men på andra skolor får elever åka på skoltid. Sexorna på Västerhejde skola åkte i höstas på en två dagars resa till Stockholm. Rektor Eva-Karin Rönnfors poängterar att det inte rör sig om så många dagar och hon ser att det finns ett värde i den typen av resa.
– Det är en form av undervisning och upplevelse som barnen får som också är viktig. Lärarna var med och de besökte olika museer. Sedan lämnar de in en reseberättelse efteråt, säger hon.
Ebba Larsson ifrågasätter varför det är olika regler för olika skolor. Hon har pratat med rektorn men utan att få gehör för klassens önskemål och hon har skrivit brev till utbildnings- och arbetslivsförvaltningen. Inte heller där fick hon det svar hon önskade. Även om skolans beslut inte ändras så tycker hon att det är viktigt att säga ifrån.
– Jag vill ändå poängtera att jag inte är nöjd och att reglerna är orättvisa.
Ann-Kristin Munter förstår elevernas synpunkter, men står fast vid att en eventuell klassresa får ske på ledig tid utan skolans eller lärarnas inblandning.
– Jag kan förstå att de känner sig besvikna, men det är så det är. Och borde ha varit i många år, säger hon.