Egentligen var han ledig den där dagen, den 1 december år 2008, men på eftermiddagen blev Tomas Bandholtz inringd för att han ingick i polisens lokala insatsgrupp.
Vid 17-tiden skickades han och kollegorna ut till Brucebo i Väskinde, strax norr om Visby, för att förstärka de poliser som redan var på plats.
Just då visste de väldigt lite om vad som väntade.
Brucebostiftelsens dåvarande ordförande, Joakim Hansson, låg skottskadad på Visby lasarett. Det visste Tomas Bandholtz. Han visste också att gärningsmannen var kvar i huset och att ett flertal personer tog skydd på en balkong.
Polisen begärde tidigt förstärkning från den nationella insatsstyrkan, men de anlände först på kvällen.
Tomas Bandholtz berättar:
– Till att börja med samlade vi in så mycket information som möjligt för att se till att ingen mer skulle bli skadad och för att sedan kunna göra en bra plan för ett gripande. Jag var inledningsvis ensam på baksidan och fick senare förstärkning av en kollega. Vi låg och bevakade platsen i flera timmar med tung skyddsutrustning och förstärkningsvapen.
Det var klockan 13.58 tidigare samma dag som samtliga polisens resurser kallades till Brucebo. Vid den tiden handlade det om två polisbilar och sammanlagt fyra poliser.
Informationen då var begränsad. Man visste att skott hade avlossats inne i huset och att en anmälare, tillsammans med två andra personer, stod på en balkong på övervåningen.
Han hade hört mellan fem och sju skott.
Hanne Ödin var en av de som tog skydd på balkongen:
– Jag hörde något ljud och de arbetare som jobbade med renovering hörde direkt att det var skott som avlossades. Då for vi upp till balkongen, men jag har ingen aning om hur vi kom upp dit, säger hon.
När de första polispatrullerna kom till platsen stod en man uppe vid vägen och väntade på dem, Mikael Karlsson Aili, som tillsammans med flickvännen Maria Lantto hade fått i uppdrag att se över konsten på Brucebo.
– Den äldre mannen som bodde i huset hade hyrt en liten del, men nyttjat hela huset som om det var hans eget. Jag stod tillsammans med Joakim Hansson i köket och diskuterade om olika konstföremål som saknades och jag visste att mannen inte var på topp eftersom han tyckte det var jobbigt att konstföremålen skulle tas bort från Brucebo i samband med renoveringen, minns Mikael Karlsson Aili.
Men ganska snabbt blev stämningen obehaglig.
– Jag lämnade köket och då började det smälla. Jag stod utanför bostadsdelen när det kom kulor genom väggen.
Mikael Karlsson Aili berättade för polisen att en skottskadad man låg bakom en gran och att han hade försökt få med Joakim Hansson upp till vägen – men att den senare hade rasat ihop strax innan de kom dit.
Maria Lantto var tillsammans med de tre personerna som senare tog skydd på balkongen när skotten avfyrades. Hon lyckades springa ut ur huset – men hittade Joakim Hansson skottskadad och la sig bredvid honom.
– Jag försökte lokalisera vilka ställen som Joakim hade blivit skjuten på för att stoppa blodflödet. Ganska snabbt kom det en polis och vi sattes i en ambulans, berättar Maria Lantto.
Nationella insatsstyrkan lyckades till slut evakuera de tre personerna från balkongen i Brucebo. Därefter valde polisen att vänta ut mannen och strax efter nio släcktes alla lamporna i huset.
Plötsligt klev den äldre mannen ut på en veranda som tillhör huset – i anslutning till den låg polisen Tomas Bandholtz och hans kollega förberedda. Den äldre mannen kom ut tillsammans med en hund.
– Han gick då ut till en plats där det var säkert för oss att påbörja ett ingripande. Jag sa till honom att släppa eventuella vapen och visa händerna. Det var sedan som i en Bondfilm, han vred då direkt upp pistolen och sköt mot oss, berättar Tomas Bandholtz.
– Jag kan inte ens nu efteråt minnas att jag hörde några smällar. Det handlar om att hjärnan tar över och ser till att kroppen arbetar som den ska efter det som vi övat på. Jag förstod helt enkelt att han besköt oss och vi besvarade elden, säger Tomas Bandholtz om skotten som träffar mannen klockan 21.58, exakt åtta timmar efter larmet till polisen.
Hur tänker du när du ser tillbaka på händelsen nu tio år senare?
– Det är mycket erfarenheter och saker som man tar med sig från en sådan här händelse. Det är klart man tänker tillbaka lite då och då. Det som berört mig mest är att vi målades upp som några poliser som var där för att mörda någon, under rättsprocessen tog jag illa vid mig av det.
– Men där på plats fanns inga andra alternativ än att skjuta den äldre mannen.