Klockan var några minuter i sex och Anna (som vi kallar henne i den här artikeln eftersom hon inte vill gå ut med sitt namn) hade börjat plocka ned brickorna med guldsmycken för att låsa in dem under natten. Hon hörde att det kom in flera personer i butiken men minns efteråt att hon reagerade på att de var så tysta.
– Annars brukar ju kunderna prata och på annat sätt höras.
Anna höll på bakom disken och när hon vände sig om möttes hon av en syn som hon har svårt att få bort från näthinnan. Två maskerade män stod framför henne. En av dem bar en kniv.
– En stor jävla kniv. Jag reagerade med att släppa det jag hade i händerna bakom disken, för jag tänkte att det ska de minsann inte få tag på. Sedan backade jag. Jag minns inte om vi sa något till varandra.
En av männen var på väg runt disken och då tog hon det basebollträ hon har stående där och lyfte det.
– Men jag slog inte till någon där och då, som det sagts i media. Jag sprang istället ut ur butiken och blockerade dörren så att de inte skulle komma ut.
Anna skrek och slog med basebollträet i husväggen för att påkalla uppmärksamhet. Men Storgatan i Hemse var helt tom den här fredagskvällen.
Efter en kort stund slog en av männen upp dörren och Anna ramlade ned för trappan vid entrén. Hon berättar hur mannen med kniven kom emot henne och att han högg mot hennes kropp. Då använde hon basebollträet och slog mot honom för att skydda sig.
Som hon minns det närmade sig samtidigt några andra personer som hört tumultet. Då sprang männen iväg.
Nu har det gått mer än två månader sedan rånet. Rånarna kom över smycken till ett värde av cirka 100 000 kronor. Polisen har hört en rad vittnen och skickat viss teknisk bevisning till Nationellt forensiskt centrum, NFC. Men några misstänkta för brottet finns ännu inte. Anna har inget större hopp om att rånet kommer att klaras upp och hon hör inget från polisen. Hon är inte så nöjd med deras arbete.
– På kvällen efter rånet hävde de avspärrningen efter någon timme. Men sedan ringde de mig och sa att de var på väg tillbaka för att spärra av butiken igen. Det var större än vad de först trott.
Butiken var stängd två dagar efter rånet men sedan dess har Anna hållit öppet.
– Som egen företagare är det bara att bita ihop och fortsätta jobba. Men jag funderar på om det är det här jag ska göra i framtiden.
Hon har påverkats på många sätt av det som hände.
– Det är bättre nu men i början hade jag så mycket inre stress. Jag var vaksam hela tiden. De ställde till det i ens psyke, det är synd att de inte förstår vad de gör.
Att Anna har tagit sig igenom den svåra tiden efter rånet är mycket tack vare stödet från Hemseborna.
– Och sjukvården har också varit bra och hjälpt mig mycket.