På Gotland finns det flera bilskrotar som tar emot din bil. En av dem är Levide bilskrot som drivs av Kenta Adolfsson. Han berättar hur du ska göra och vad som händer med din bil när den här dagen har kommit. För det är så att varenda liten del av din bil ska återvinnas och sorteras. Att dumpa bilen ute i skogen är förbjudet. Normalt sett får man inte betalt för sin bil, berättar Kenta Adolfsson. Det är en regel snarare än ett undantag så till vida att du inte ska skrota en bil av ett exceptionellt slag.
–Du får åka till skroten och lämna bilen själv och där kan du lämna den. Det är gratis, säger Kenta Adolfsson och berättar att skrotbilspremien försvann för cirka 7-8 år sedan.
På skroten lyfts bilen in i det som Kenta lite skämtsamt kallar för ”slakthallen”. Där töms bilen på alla vätskor. Däck och batteri lyfts ur. Slakthallen består av ett betonggolv med vallar så att vätskor och oljor inte rinner ut i naturen. Allt ska saneras och tappas upp i uppsamlingskärl som ska stå skyddade enligt strikta bestämmelser. I hallen finns även en lift där man hissar upp bilen.
–Sedan tar vi oftast bort, exempelvis, lysen och sådant som kan vara attraktivt och som jag sedan säljer i återvinningen.
Därefter placeras bilen ut på återvinningsgården som är en sorts självplock.
När jag reflekterar över att det låter ungefär som när man plockar jordgubbar eller hallon så skrattar Kenta.
–Jo, det är ungefär samma sak. Fast det här är bättre!
Återvinningen är populär, berättar Kenta. Besökarna är både män och kvinnor som kanske letar efter en ny dörr till sin bil. Fast oftast rör det sig om eftertraktade mindre detaljer som blivit skadade. Det kan handla om ett dörrhandtag eller lister. Vissa år är efterfrågan särskilt stor efter en viss sorts bildel. Ett år var det tändningslås och rattlås, ett annat år billysen och det har ofta att göra med att det kommit nya regler hos bilbesiktningen.
–Fast allra populärast är nog kupéfläktar och startmotorer!
En annan eftertraktad återvinningsdel är dörrar till bilar som körts på fastlandet där man saltar vilket skapar rost, något som inte sker på Gotland. Det gör att det finns en återvinningsmarknad för bildelar från just gotlandskörda bilar.
Kenta Adolfsson erkänner att han är en bilfantast och att han hållit på med motorer hela livet. Han har bland annat kört folkrace och kärleken till motorsporten har smittat av sig på barnen. Han berättar stolt att hans 23-åriga dotter nyligen skaffat en jänkare. Inne i ett av garagen står Kentas egen amerikanare, en stålblå Cadillac från 1959. När jag frågar om det finns någon bil som han absolut inte skulle gå med på att den skrotades nickar han just mot den. Nej, aldrig i livet, den skulle han inte gå med på att skrota.
För några veckor sedan hade Kenta Adolfsson runt 200 bilar ute på sin återvinningsgård, men för dagen är det ganska glest med skrotbilar.
En bilpressfirma från fastlandet har nämligen nyligen varit där och pressat ihop bilarna, med ett tryck på 132 ton, till en storlek av ett normalt köksbord. Därefter förs de ihoppressade bilarna i en container till en anläggning i Oskarshamn där de fragmentariseras, det vill säga pressas ytterligare och sedan klipps till cirka en decimeter stora fyrkanter. De kommer i sin tur att smältas ner till nya bilar, konserver eller armeringsjärn beroende på hur rent järnet är.
Kenta Adolfsson har drivit Levide bilskrot i fem år, men nu funderar han på att lägga ner. Han längtar tillbaka till fastlandet, bördig från Stockholm som han är, och det är läge att flytta när barnen blivit större. Fast han gillar sitt jobb som bilskrothandlare.
–Tjusningen är att träffa folk och sedan så är jag ju, som sagt, bilfantast!